Thomas Bodström påminner om en brittisk romanfigur; den yngre, bortskämde sonen som dansar in på släktgodset efter en dunkel sejour i Indien, kysser kokerskan så att hon rodnar och oroar familjen med sin charm, energi och flyktighet.
Bodström är adel, men SAP-adel. Det betyder att han inte bara anser sig ha privilegier - han kan klä dem i politiska finkläder.
I sina uttalanden om riksdagens nej till ledighet har han betonat samhällsnyttan: Det skulle vara så bra för riksdagens föryngring om han fick ledigt! Och i gårdagens Aftonbladet skrev han att "det är viktigt att politikerna går före om de menar allvar med att det ska gå att förena familj och karriär."
Thomas Bodströms bondpermis och mysliv med familjen i USA ska alltså snarast betraktas som ett offer för fosterlandet, demokratin och jämställdheten.
Men Bodström är inte ensam om att vilja lätta på riksdagens ledighetsregler. Kristdemokraterna identifierade snabbt ett family values moment, varför Mats Odell förklarade att regler som gör att riksdagsledamöterna kan umgås mer med familjen vore himla bra.
Iakttag sträng skepsis inför sådant tal.

Riksdagen är inte en arbetsplats som andra. Bodström jämför den med andra "arbetsplatser" och påpekar att det är extra lätt att hitta ersättare för riksdagsmän. Men riksdagen är djupt annorlunda. Riksdagsmän har inte jobb, de har - vackra och viktiga - förtroendeuppdrag. Människor har valt dem. Kryssat för dem.
Om riksdagen varit som andra arbetsplatser, hade inte riksdagsmännen fått inkomstgarantier när de slutar, för att de riskerar att väljas bort var fjärde år. De hade fått gå direkt till arbetsförmedlingen.
Riksdagsmän ska alltså i normalfallet vara i tjänst. Om de vill umgås mer med sina barn, plugga eller äta donuts: ställ inte upp för omval. Eller avgå.

Bodström har låtit förstå att hans USA-drömmar gror ur hans vackra pappaambitioner. Och det är inga dåliga ambitioner: han ansökte faktiskt om föräldraledighet på heltid trots att sonen går i skolan. Verklighetsfrånvänt? Nej, Mona Sahlin vill göra föräldraledigheten mer flexibel. Inte minst pappor som försummat sina småbarn skulle må bra, tycker hon, av att få föräldraledigt med sina tonåringar.
Det är en prillig idé. Går inte tonåringar i skolan på arbetstid? Har vi inte betald semester? Är arbetslinjen icke helig?
Men om Sahlins idé blev verklighet, och riksdagsreglerna därtill blev mer flexibla, vilka möjligheter skulle då inte öppna sig för våra folkvalda? Och vilket kaos skulle det inte bli?
Vi skulle få en riksdag med deltidsledamöter och ett myller av anonyma ersättare. Sedan skulle vi få halvtidsstatsråd. Strålande. Ett kabinett med 45 deltidsministrar och tre statsministrar - för regeringschefandet är ett väldans jobbigt jobb. Och man måste ju tänka på ungarna.
Överdriver jag? Knappast. Betänk att vallokomotivet Bodström satt på Dunkin Donuts i Massachusetts under brinnande valrörelse och valarbetade via Facebook. Samt planerade att ta bondpermis även om han blev justitieminister.
Låt inte politikerna Gå Före. Då hittar de bara på fuffens.