Just nu diskuteras kursplanen för grundskolan. Och lite mörkrädd blir man allt. Historieundervisningen var tydligen tänkt att rivstarta med att äpplet i Edens lustgård så att säga faller ner i huvudet på Isaac Newton.
Plötsligt framstår evolutionsförnekarna som rätt sofistikerade.

Jag kommer på mig själv med att undra om svenskar är förmögna att göra en vettig kursplan. Enfalden kanske har gått för långt. Vi kanske bör be finnar eller britter om hjälp.
Nej, så illa kan det inte vara, säger jag strängt till mig själv. Sedan sätter jag på radion och hör Lars Ohly diskutera religionsundervisning. Oh, the humanity!
Bakgrunden är att kristna grupper är upprörda. I Skolverkets förslag till ny kursplan står det nämligen inte längre att kristendomen ska ha en särställning. Världsreligionerna ska nu likabehandlas.
Detta debatterade utbildningsminister Björklund och Ohly i Ekot i går.
Jan Björklund sade det rimliga: att alla världsreligioner förstås ska studeras, men att kristendomen bör ha en särställning eftersom den har störst relevans för svenskar och Sverige.
Men Lars Ohly, som uppenbarligen hade glömt hjärnan i sina andra byxor, deklarerade att svenska barn bör lära sig precis lika mycket om hinduism och buddhism som om kristendom.
Grundskälet till detta är att ingen religion är finare än någon annan. De fina värden vi kallar "kristna", förklarade Ohly, finns faktiskt i andra religioner också. Och kristendomen har minsann inte lett fram till moderna trevligheter som samkönade äktenskap.
Hur grund får en partiledare vara? Än sen, om allmänmänskliga värden finns i alla religioner - i Sverige har de delvis fått sin legitimitet, sin form och sina myter i kristen form. Konfucius har liksom inte med saken att göra. Och varför är samkönade äktenskap en så ny företeelse i Sverige? Beror det på Buddhas gaynojor eller kan det snarare ha att göra med den heliga familjen i krubban och äktenskapets ställning som kristet sakrament?
Ohly anförde ytterligare ett skäl till varför kristendomen bör hållas kort: Den innehåller "grumliga värderingar".
Innebär det att alla referenser till nazismen bör strykas i kursplanen? Och bör elever lära sig allt om jämställdhet, men ingenting om historiskt kvinnoförtryck?
Det är ingen vild gissning att Ohly är särskilt besk mot kristendomen för att han har en nära relation till just den religionen. Vilket liksom var Jan Björklunds poäng: Kristendomen är relevant för svenskar, oavsett personliga erfarenheter, oavsett personlig tro.

När jag gick i skolan hette ämnet fortfarande "kristendom". 60-talister fick höra allt om Bergspredikan, Marta och Maria, Petrus och tuppen, den gode samariten. Vi blev inte fundamentalister. Men det var superspännande. Och vi blev allmänbildade. Vi fick redskap för att bemästra tillvaron och uppskatta kulturskatter som - "Life of Brian". Och vi inser att det står lika mycket stenåldersbabbel i Bibeln som det påstås göra i Koranen.
Men vi lärde oss föga om islam. Det duger inte i dagens Sverige. Många skolbarn har muslimsk bakgrund, många fler har kamrater med sådan bakgrund. Det bör avspeglas i kursplanen.
Tyngdpunkt på kristendomen, alltså. Och mer islam. Hinduism och buddhism - mindre viktigt. Och, kära Skolverket, om tidsbrist uppstår kan ni dra ner lite på veganambitionerna. Men, framför allt, Mona, om du vinner! Håll. Ohly. Borta. Från. Skolan.
Seriously. Rädda barnen.