RASISM
Olika kulturer kan inte leva "sida vid sida, lyckliga tillsammans", sa hon. Invandrarna måste börja lyda lagar och konstitutionen och lära sig tyska.
Det har förvisso sagts värre saker i Tyskland på senare tid. Socialdemokraten Thilo Sarrazin skrev en bestseller om kriminella araber som hotar det tyska genomet och han talar om "den judiska genen". Tysk-judiska organisationer har liknat boken vid nazipropaganda.
Horst Seehofer, kristdemokratisk ledare i Bayern, låter mindre som Goebbels och mer som Åkesson: araber och turkar tillhör fel kulturkrets. Inga fler sådana i Tyskland, tack. I stället "ska vi ta hand om dem som redan är här" och "bli tuffare mot dem som vägrar att integrera sig".
Dagen efter Seehofers uttalanden visade en opinionsundersökning att 55 procent av tyskarna anser att araber är "obehagliga".
Det obehagliga med Angela Merkel är att hon, i stället för att rida spärr mot främlingsfientligheten, då väljer att skärpa tonen mot De Andra. Inte ett ord om tolerans eller respekt för olikhet - eller om tysk rasism. Det är De Andra det är fel på.

PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida försvarade Merkel i går. Kanslern har uppfattat väljarnas missnöje, skriver han, och nu försöker hon "vinna dem för en mer konstruktiv linje än missnöje." Han påminner om att Merkel signalerar att invandrarna är här för att stanna. Hon "vill ha både öppenhet och krav".
Det är sant att Merkel inte vill slänga ut invandrarna. Det vill bara fanatiker.
Hon vet att Tyskland i själva verket är i akut behov av invandring. Hon vet att många fler turkar utvandrar än vad som invandrar till Tyskland i dag.
Men det är naturligtvis ingen dygd att spela på främlingsfientliga strängar, bara man gör det lite snyggare än extremisterna. Merkel underblåser etnifieringen av samhällsdebatten. Hon förvandlar, precis som de främlingsfientliga, socialpolitik till etnisk politik. Den underklass med sociala problem som finns i Tyskland, och som rymmer både invandrare och tyskar, ersätts i debatten av Invandrarproblemet.

KD-ledaren Göran Hägglund försvarar också Merkel. "Det är starka ord naturligtvis", säger han till Expressen. Men han tycker ändå att hon säger många bra saker och "det är bra att hon tar upp diskussionen".
Jaså, verkligen?
Enligt vissa bedömare har Merkels ton hårdnat på grund av sviktande stöd från högerflygeln inom CDU. Bland annat har hennes vanligen måttfulla ton i invandringsfrågor retat de stockkonservativa.
KD är inget rasistfäste, men Hägglund gjorde fiasko i valet och måste jaga nya väljare. Lurar han på att, likt Merkel, "ta upp diskussionen"?
Förhoppningsvis inte. Men han har redan sitt "verklighetens folk"-scenario: ett "politiskt korrekt" etablissemang vill "normkontrollera" vanligt folk och dillar om "förtryckarstrukturer" och annat snobbigt som har med makt och tolerans att göra.
Hägglund har lagt grunden för en känslomässig, populistisk politik. Och när han sa att han inte kunde välja mellan Ohly och Åkesson avslöjade han en oroande låg känslighet för neorasismens monster.

Normaliseringen av SD kommer att ske genom att anständiga aktörer "tar upp diskussionen" på SD:s villkor. Med motiveringen att de vill vinna folk "för en mer konstruktiv linje".
Se upp.