Ann-Charlotte Marteus: SD:s kultursyn rent obehaglig

Publicerad
Uppdaterad
I P1 Morgon berättade SD:s Mattias Karlsson i går om partiets kultursyn. Man kände historiens iskalla vingslag.
Om Sverigedemokraterna får makt över kulturpolitiken vill de stödja svensk kultur. Men inte vilken svensk kultur som helst. Den ska vara "konstruktiv, positiv och samhällsnyttig". Och den ska "stärka den gemensamma identiteten", sade Karlsson.
Exempel på "konstruktiv, positiv och samhällsnyttig" kultur är "hembygdsrörelser och folkdans".
För att undanröja alla tvivel om vad som är "samhällsnyttig" kultur vill SD dessutom sammanställa en svensk kulturell kanon.

Men var det någon
på SD:s valvaka som bar folkdräkt? Såg ni Jimmie Åkesson och Björn Söder svänga om i en samhällsnyttig schottis? Nej. SD bryr sig nog inte så mycket om just folkdans, innerst inne.
Vad de vill inpränta i väljarna med sin kulturpolitik är, med Mattias Karlssons ord, att "svensk kultur är eftersatt". Och att SD är redo att "bevara det svenska kulturarvet".
Budskapet är att Sverige är belägrat av främmande kulturer. Den svenska kulturen är i fara. SD strider dock på svenskarnas sida. SD håller på er - inte bara om ni vill dansa schottis, utan om ni vill uttrycka ert förakt för, och diskriminera, invandrares kulturer.
SD vill diskriminera invandrarkulturer, av allt att döma. I partiprogrammet står det: "Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in."
Invandrare kan få vara med och dansa folkdans, säger Mattias Karlsson. Men i själva verket tror inte SD att alla människor klarar av att bli folkdansande svenskar. Vissa människor är oformbara. Därför ska "invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum". Ja, det kan bli ett "tillfälligt totalstopp" tills "situationen i landet" har blivit "stabil", skriver SD.
De här utpekade kan inte "assimileras", försvenskas, tillgodogöra sig samhällsnyttig kultur. De skapar oordning.
Det finns dessutom minst ett svenskt folk som inte kan, eller bör, assimileras, enligt SD: samerna. Med tanke på SD:s vurm för "det svenska kulturarvet" skulle man ju kunna tro att de hade gått i spinn över samekultur. Snacka om svenskt kulturarv. Men icke; samerna är inte svenskar. I partiprogrammet skiljer man på "samer" och "de svenska norrlänningarna".
Samerna får hålla sig till sin egen osvenska kultur. Men deras renprivilegier ska SD se över så att inte "svenskarna" diskrimineras.

I P1 Morgon kom frågan upp om det finns svensk kultur. Det gör det, förstås. Men hur definierar man den? Få svenskar skulle kunna enas om en definition, i synnerhet över generations- och regiongränser.
Kultur är en evig process, inte ett nationalistiskt monument.
Men SD är inte det första parti som velat bestämma vilken kulturform som är etniskt rätt och står för rätt etniska värden - som bara rätt folk kan förstå. Den kultursynen har en lång och mörk historia.
1937 i München organiserade nazisterna en utställning kallad "Entartete Kunst", "Degenererad konst". Modern konst av bland annat Picasso, Dali och Miró visades upp och hånades. Den kallades otysk, influerad av judar och bolsjeviker. Nazisterna gillade "traditionell" konst: föreställande, konkret, otvetydig - konst som illustrerade nazityska värden som renrasighet, lydnad, ordning.
I Sovjet var man inne på en liknande linje.
I vissa avseenden är SD:s kulturpolitik lika skrämmande som dess invandringspolitik.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida