I går meddelade Sahlin, Wetterstrand, Eriksson och Ohly på DN Debatt att de har enats om sjukförsäkringen. Efter den kungörelsen utbröt VM i ordsuffléer.
De rödgröna vill ha en höjning av sjukersättningen - på sikt. Samt ett delvis omdöpande av sjukpenning till "rehabiliteringspenning". Dessutom vill man ha en "rehabiliteringsfond". "Hur fonden ska utformas och finansieras ska utredas efter valet." Men namnet är alltså redan bestämt. Guldstjärna.
I stället för Alliansens elaka tidsgränser vill man ha snälla tidsgränser som egentligen inte finns, fast bara nästan.
I stället för dagens "stelbenta" prövning av arbetsförmåga vill man ha "individuella utredningar". Om inte det tar: "fördjupade utredningar". Ju längre tid en person är sjukskriven desto mer och djupare ska hon utredas.
Så det behövs nog en "utredningsfond", också. I synnerhet som man vill skrota den bortre parentes som nu inträder efter 550 dagar.
Människor ska återigen kunna vara sjukskrivna i decennier. Eller, som det heter på rödgrönska, de ska få vara sjukskrivna tills de blir friska!
Fast allt det här ska förstås utredas, först. "Brett."

Nyligen var Sverige världsmästare i sjukskrivningar. Lilla arbetslinjen hade snuva. Forskare började studera fenomenet och upptäckte intressanta saker:
Gränsen mellan frisk och sjuk är inte solklar. Sjukdom är delvis en kulturell produkt - och i högsta grad en förhandlingsfråga. Patient och läkare har ofta vitt skilda åsikter om patientens arbetsförmåga och i regel vinner patienten.
Vidare; i trakter med brist på jobb tycks människor sjukskrivas av arbetsmarknadsskäl. I vissa områden tycks sjukskrivning vara smittsam.
Och så det viktigaste fyndet av alla: man kan bli allvarligt sjuk av att vara sjukskriven.
Med all denna kunskap borde inte seriösa politiker kunna säga att "man ska få vara sjukskriven tills man blir frisk". Men det är de rödgrönas melodi.
Om de inför den uppluckring som antyds i artikeln kommer ohälsotalen att pipa i väg igen. Tveklöst.

Och samtidigt: Sverige åldras. För att klara den dyra äldreboomen kan vi göra tre saker: 1) Höja skatterna. 2) Försämra välfärden. 3) Arbeta mer.
Vad göra? Ett på sikt 70-procentigt skattetryck är ohållbart. Försämrad välfärd är icke önskvärd. Återstår alltså att jobba mer.
Vår framtida välfärd förutsätter med andra ord att ohälsotalen hålls nere. Ett sätt att förhindra överutnyttjande är att införa kontroller; tidsgränser där förutbestämda prövningar görs av den sjukskrivnas arbetsförmåga.
Tidskontrollerna kan ha flera effekter. Passivisering förhindras. Somliga får viktig hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Andra kan antas gå tillbaka till jobbet för att slippa kontrolltjafs. Det kallas motivations- eller anvisningseffekter.
Förhoppningsvis leder de stramare reglerna med tiden till att attityder förändras och att inflödet av långtidssjukskrivna och förtidspensionerade i systemet minimeras. Det vore en fantastisk vinst, både samhällsekonomiskt och mänskligt.
Det är tråkigt att se Socialdemokraterna, det fordom samhällsbärande partiet, gå ner sig i rödgrön välfärdspopulism. De borde ta sin uppgift på större allvar än så.