Är det ett övergrepp att undersöka om långtidssjukskrivna och förtidspensionerade kan rehabiliteras?
Ibland låter det faktiskt så.
I måndags skrev Arbetarbladet: ”försäkringskassan visar ett märkligt förakt mot landets långtidssjukskrivna. (...) En statlig myndighet som jagar människor som redan har det svårt har ingen som helst trovärdighet eller respekt.”
Arbetarbladet syftade på ett reportage i P1:s ”Kaliber” i söndags, om Försäkringskassans utredning av 155 000 långtidssjukskrivna och förtidspensionerade svenskar.
”Kaliber” har avslöjat att ett av de 60-tal företag som sköter utredningarna har agerat oprofessionellt. Bra jobbat. Mindre bra är att ”Kaliber” hade en uttalat vänsterpopulistisk ansats i reportaget.
Jag förstod liksom varifrån Arbetarbladet hade fått sitt kvarnvatten.
Pila-projektet, som Försäkringskassans satsning kallas, tillsattes 2006 som följd av de senaste årens masssjukskrivningar. En rad utredningar hade vid det laget visat att ohälsotalen i världens bästa välfärdsland hade problematiska komponenter.
Det stod också klart att sjukskrivning leder till depression och isolering, att chansen att komma tillbaka till arbetet minskar för varje sjukskrivningsmånad och att rehabiliteringen inte har fungerat som den borde.
Slutligen hade runt hälften av tillfrågade sjukskrivna uppgivit att de skulle kunna jobba om de bara hittade rätt jobb.
Nu sjunker ohälsan. Pila-projektet undersöker de sjukdomsfall som kom till under rekordåren. Vad är väl naturligare? försäkringskassan ”reparerar gångna års försyndelser”, som dess generaldirektör Curt Malmborg sade till ”Kaliber”.
Men det citatet kom inte med i programmet. ”Kaliber” tycktes verkligen vara ute efter att strö tveksamheter kring projektet.
”Kommer de sjuka att kunna lämna bidragsberoendet – så som makthavarna önskat sig – och ge sig ut i arbetslivet igen?” frågade sig programledaren bland annat.
Makthavarna? Som om det inte låg i människors eget intresse att må bättre. Och Alliansen vann faktiskt valet på ”utanförskapet”.
Nej, enligt ”Kaliber” är det överheten som är på allmogejakt.
”Kaliber” hade dessutom en nyhet ”som politikerna nog inte kommer gilla”: i december hoppades Försäkringskassan att 30 000 av de 155 000 skulle kunna hjälpas. Men efter att ha undersökt två av 21 län är man inte lika optimistisk. Det kan bli betydligt färre.
”Kaliber” hade kunnat fråga: Har utredningarna gjorts tillräckligt noga? Har ni vänt på varje sten? Väntade ni för länge? Hur många hade kunnat hjälpas om de utretts bättre för flera år sedan?
Men icke. ”Kalibers” vinkel var klar och okomplicerad:
”Många är fortsatt för sjuka. Och de har rätt till ersättning från Försäkringskassan” ...”Folk är för sjuka, kan inte jobba.”
Och det kostade hundratals miljoner att lista ut det, noterar ”Kaliber”. Pengar i sjön, typ.
Sjukskrivna som kanske ”fått men” av klumpiga utredningar talades det inkännande om.
Men inte ett ord sades om att Pila-projektet kan ge en andra chans åt den unga funktionshindrade som förtidspensionerades mot sin vilja, eller åt den tillfälligt deprimerade som tanklöst hjälptes in i långtidssjukskrivning av läkare som borde ha varit mer ifrågasättande och konstruktiva.
Det var socialdemokraterna som sjösatte Pila-projektet. Men i retoriken har de låtit som om varje utredning av de sjukskrivna är en ”jakt” på ”de svaga”. Ibland har det låtit som om rätten till sjukersättning slår alla andra mänskliga rättigheter – inklusive rätten till hälsovård och arbete – med hästlängder.
Att Arbetarbladet köper det är inget att orda om. Men det stör mig att ”Kaliber” så oreflekterat underordnar sig socialdemokraternas problembeskrivning.
