Det finns förstås en liten skillnad: i socialdemokratin har de två ledande rösterna individuella personnummer. Det ena innehas av partiledare Mona Sahlin, det andra av Pär Nuder, partiets ekonomiska talesman.
Det är en märklig parallellslalom de kör för tillfället.
Mona Sahlin intygar gång efter annan att hon inte planerar att kassera just några av alliansreformerna om det blir regimskifte 2010.
K-G Bergström gick igenom reform efter kontroversiell reform i sin show härförleden, men Sahlin kunde inte uppamma ett uns av upprördhet. Hon var upptagen med att grunna över ”våra ungar”.
Annat är det med Pär Nuder. Han har kallat regeringens budget för ”klinisk”, ”robotlik”, ”oansvarig”, ”orättvis” och ”omodern”.
I Aftonbladet i går lade han till att den var ”provocerande” och listade för säkerhets skull alla de budgetförslag han finner förgripliga – alla de budgetförslag som Mona Sahlin tar med jämnmod.
Hur ska de få ihop de två trådarna framåt 2010?
Om Alliansen krämar på med välfärdsreformer i slutet av mandatperioden och blir populär, lägger Nuder ner då? Lägger Sahlin ner om opinionen driver vänsterut?

Politik är dock mer än retorik. Sahlin har genom Rådslags-manualen skickat ut en rad mycket provocerande – och ledande – frågor på remiss: ”Vilket ansvar för att komma tillbaka i arbete ska vila på den arbetslöse?”, ”Är regler och krav utformade så att de ger ”drivkrafter” som gynnar arbete, motverkar fusk och överutnyttjande?”
Apropå välfärden frågar hon: ”Finns det områden som i dag finansieras gemensamt och som vi i takt med ökat välstånd kan betala själva?”
Om man valsar till Nuders retorik och humör är svaret givet:
”Det enda rättvisa och anständiga samhälle som någonsin har existerat på jorden, existerade i Sverige under Göran Persson. ÅTERSTÄLL ALLT! INGET FÅR FÖRÄNDRAS!”

Men om Rådslaget skulle leda till en förnyelse av socialdemokratisk politik, vad blir det då av stackars Nuder? Hoppar han över till Lars Ohly? Eller hoppar han snarare tillbaka till 1999?
27/8 1999 på DN Debatt presenterade Nuder, tillsammans med nio andra tänkare, en vision för Sverige 2025:
”Vi har år 2025 anammat John F Kennedys ord: ”fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land”. Därför accepteras inte längre fusk med skatter eller bidrag. Ingen människa kan år 2025 välja att bli försörjd av skattemedel genom livet utan motkrav.”
2025 ”har skatterna sänkts” och ”studier, hårt arbete och risktagande – allt detta som bidrar till vår gemensamma välfärd – kan självfallet leda till såväl hög lön och rikedom som uppskattning.”
Däremot ”råder ett slags kollektiv uppgivenhet och självömkan i Sverige av år 1999. Krav på andra – staten, politikerna, företagsledarna; bara det är någon annan – är vanligare än krav på egen aktivitet.”
Släng dig i väggen, Anders Borg.

Vad håller Pär Nuder på med? Har han gått till vänster, bara? Eller vill han sabba Mona Sahlins förnyelsearbete i största allmänhet?
Jag misstänker att de två ser ganska lika på sakernas tillstånd, egentligen, och att deras superhemliga slogan 2010 blir: ”Alliansens reformer var provocerande och vi är kanonglada över att de genomförde dem, så vi slapp.”
Under tiden följer Oppositions-Nuder måhända det råd han gav oppositionsledare Reinfeldt på DN Debatt 28/8 2004:
”Att följa dit vinden för tillfället blåser kanske duger i opposition. Men inte i regeringsställning.”