JÄMSTÄLLDHET
Bör svensk sjukvård ge kvinnor tipset att man kan sticka sig i underlivet med en nål på bröllopsnatten, för att fejka en jungfrulig blödning? I teorin borde svaret förstås vara: NEJ. Kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet hör till de grundläggande värderingar som vi inte kan kompromissa om. Och läkare får inte trixa.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) är en teoretiskt lagd, principfast kvinna. För henne är frågan följaktligen busenkel: det är "fullständigt oacceptabelt" att svensk sjukvård ger flickor oskuldsråd. Därför ska hon ta fram nationella riktlinjer "för hur sjukvården ger dessa flickor stöd att leva sina liv i åtnjutande av sina fullständiga rättigheter". (AB 5/9)
Visst, ta fram riktlinjer, Sabuni. Det är klart att det är bra om sjukvården kan ge kvinnor redskap att tala familjen till rätta. Eller kanske bjuda in alla parter till samtal om kvinnokroppen och den mytiska mödomshinnan.

Men vad händer om flickorna är övertygade om att det inte går att lösa problemet den vägen? Nyamko Sabuni skriver själv att det händer att kvinnor, som inte visar upp blodfläcken på lakanet, "kan misshandlas av maken, förskjutas av släkten". Vad ska man göra med flickor som hotas av sådant?
Sabuni har en lösning: om flickan riskerar att utsättas för hot, då "måste socialtjänst eller rättsväsendet kopplas in".
Om jag förstår Sabuni rätt, ska flickorna alltså i princip ställas inför alternativen: "Gå hem och Ta Debatten med dina föräldrar och dina tre skogstokiga onklar" eller "Vi ringer polisen och sedan får du ett grått rum på ett skyddat boende och du får aldrig se familjen igen."
Är inte det att ställa lite väl stora krav på enskilda individer? Och är inte synen på dessa individer ganska fyrkantig? Det måste ju finnas flickor som tycker att familjen har tröstlöst mossiga idéer om oskuld - men som faktiskt älskar hela högen ändå. Det måste finnas flickor som, på det stora hela, faktiskt gillar sitt invanda liv och inte vill offra det på den svenska jämställdhetens heliga altare.
Är det riktigt rimligt att de ska behöva välja mellan två olika kulturer när de helt praktiskt kan komma undan genom att föra familjen bakom ljuset?
Läkare för ständigt svenska föräldrar bakom ljuset, kan man säga, när de skriver ut p-piller till minderåriga. P-piller kan ha allvarliga biverkningar; man skulle kunna argumentera för att föräldrarna borde få bestämma - och så finge väl döttrar till svårt frireligiösa föräldrar gå hem och Ta Debatten om jämställdhet.
Men vi har löst den kulturkrocken på ett pragmatiskt sätt.

En nål i underlivet är groteskt. Beklagansvärt. Men i ett mångkulturellt samhälle, där människor står med fötterna i olika kulturer - nej, mer än så, de är rotade som träd med djupa rötter i olika kulturer - där måste vi nog lära oss att tänka lite pragmatiskt och uppfinningsrikt. Vi kan inte stirra oss blinda på teorin.
I läkarens hippokratiska ed talas det om att lindra smärta och att inte tillfoga skada. "Nåltricket" kan med lite god vilja klämmas in under den beskrivningen. Åtminstone lättare än idén att läkare ska skicka ut sina patienter i enskild kamp för den svenska jämställdheten.
ledarskribent