Det är dags att lägga ner integrationsdepartementet.
Spritmissbruk, cigarettmissbruk och spelmissbruk är folkhälsominister Maria Larssons bord. Men khatmissbruk är ett fall för integrationsministern.
Nyamko Sabuni intervjuades om khat i måndagens DN och sade bland annat att "khatmissbruket orsakar stort lidande", "leder till arbetslöshet" och "motverkar många sverigesomaliers integration i det svenska samhället".
Ja, drogmissbruk är ett gissel. Det ligger i själva ordet, faktiskt: miss-bruk.
Brännvinsmissbruk orsakar också stort lidande och arbetslöshet. Men ingen minister skulle säga, om de gestalter som nöter Sveriges alla A-lagsbänkar, att "alkoholmissbruk motverkar många mäns integration i det svenska samhället".
Integration är ett ord avsett endast för icke-svenskar.
Och ministern skulle förstås inte säga att vanliga fullgubbar står utanför "det svenska samhället". Svenska missbrukare hamnar som värst "på samhällets botten". Svensk botten.
Integrationsministerns existens skapar sin egen logik. När Sabuni talar om sociala problem blir de superetniska. Visst, khat är en drog som nyttjas främst av somaliasvenskar. Men - än sen, egentligen. Drogmissbruk är i grunden ett hälsoproblem och ett socialt problem, vare sig kärngruppen är somalisk, jämtländsk eller hjulbent.
Och att Sverige har en särskild minister som ständigt uttalar sig om icke-svenskars oförmåga att komma in i "det svenska samhället" förstärker föreställningen att invandrare inte riktigt befinner sig i Sverige. Invandrarförorten blir ett väntrum, en skärseld där de icke-svenska själarna ska rena sig så att de kan inträda i de saligas tillstånd, i Paradiset Sverige.
Om de icke-svenska misslyckas med att äntra de saligas ängder framstår det huvudsakligen som deras eget, utländska fel.
Det hjälper förstås inte att Nyamko Sabuni är så förtjust i sin uppfostrande konstapelroll. Men problemet ligger också i själva rollen.
En ambitiös integrationsminister sitter inte och väntar på att etniska problem ska uppfinna sig själva. Hon ser till att hitta problem och definiera dem som just etniska. Det är själva affärsidén. När hon har hittat ett problem kan hon Uttala Sig om det. Tillsätta en utredning. Anordna en pressträff. Ge intervjuer. Föreslå en ny lag.
Eller åtminstone en sprillans ny Utanför-skapssatsning.
Integrationsproblem existerar, förvisso, vare sig integrationsministeriet finns eller inte. Men det är viktigt hur problem definieras och vem som definierar dem. Och vem DN väljer att intervjua när samhällsproblem ska skildras.
Om Maria Larsson uttalade sig om alla missbruksfrågor, Ask om alla rättsliga frågor, Littorin om alla arbetsmarknadsfrågor - om integrationspolitiken, kort sagt, "mainstreamades" på departementen, skulle dynamiken förändras. I bästa fall skulle det som i dag betraktas som "etniskt" uppfattas mer som en del av en modern, svensk verklighet.
Nya problemformuleringar skulle ge nya idéer, kollektiva identiteter kanske luckras upp.
Finns det en risk att fenomen som khatmissbruk skulle osynliggöras helt om det inte fanns en integrationsminister? Ja. Men så sker nu också: "Så länge missbruket inte sprider sig till vanliga svenskar är de styrande tydligen inte intresserade," säger Johnny Lindh, närpolis i Tensta-Rinkeby, till DN.
Vi har inte särskilt mycket att förlora. Lägg ner integrationsdepartementet. Integrera integrationspolitiken.
