Politik är det möjligas konst. Och nu tycks Moderaterna inse att det är möjligt att valet 2014 blir "Carema-valet". Hoppsan.
VÄLFÄRD
Ett sådant scenario skulle till och med kunna ge blysänket Håkan Juholt flyt. Tid för handling, således, tänkte väl M i går.
Hittills har äldreminister Maria Larsson (KD) skött debatten, och hon har satt foten i så många pottor att man knappt kan höra henne längre, för allt klirr. Krav på meddelarfrihet har hon mött med tal om att personalen borde visa "civilkurage", hon har svamlat om "värdegrund" och mest givit intryck av oro över att riskkapitalisterna ska bli stötta i kanten.
I går uppträdde hon med två tunga överrockar: finansminister Anders Borg (M) och justitieminister Beatrice Ask (M). Borg talade om riskkapitalbolagens "tvivelaktiga, aggressiva upplägg" och om ambitionen att snabbt få till en stopplag som hindrar riskkapitalbolagen från att berika sig med tricks à la interna räntesnurror.
Ask talade om vikten av meddelarfrihet inom privat driven, skattefinansierad skola-vård-omsorg. En utredning ska tillsättas före sommaren.
Jättebra, alltihop, förstås. Men gårdagens övning ger stort intryck av att vara en omvändelse under galgen.
Inför det senaste valet sade FP-ledaren Jan Björklund att regeringen skulle se över meddelarfriheten. Det förnekade Beatrice Ask, och påpekade att det "finns ett behov av att skydda företagshemligheter i privat verksamhet, som inte finns i den offentliga."
Den 29 juni i år skrev hon visserligen på Newsmill att bristen på meddelarfrihet för privatanställda är ett problem. Men också att "det är ännu för tidigt för regeringen att bedöma om det utifrån dagens regelverk om offentlighet och meddelarfrihet är påkallat att föreslå reformer i någon riktning."
I går hördes dock inte ett knyst om företagshemligheter och Ask röjde ingen tvekan om huruvida reformer är påkallade.
Anders Borg gillar som bekant att läxa upp näringslivet i moralistisk anda, men särskilt bråttom att göra något konkret åt riskkapitalisterna har han inte haft. Förrän i går.
Alliansen har vanvårdat sin valfrihetsreform. Man har inte velat förstå att det är en sak att säga "Äcklig youghurt, den köper jag inte igen!" och en helt annan att säga "Äckliga Florence Nightingdollars demensboende, nu cyklar jag hem!" Man tycks, otroligt nog, inte ha insett att detta inte är en marknad som andra, där undermåliga "produkter" rappt förkastas av "kunderna", med automatisk kvalitetshöjning som följd.
Man har inte heller tagit det faktum på allvar att riskkapitalbolag har vinst som drivkraft, och att det behövs rigorösa regler och kontroller för att få ur dem vad vi vill ha, nämligen kvalitativ - inte kissblöjeffektiv - välfärd.
Vilka drivkrafter en utförare har, är absolut väsentligt. Det påpekade Johannes Forssberg redan 2008, på Expressens ledarsida. Det var apropå ett reportage i "Kalla fakta" om riskkapitalisten Björn Savén, med ena foten på Jersey och den andra i vårdjätten Attendo Care. Intet nytt under solen...
Nu måste regeringen vakna - på riktigt. Förkasta dogmerna. Fråga sig, förutsättningslöst, till exempel om riskkapitalister kan tyglas eller om man bör satsa helt på ideella utförare som har ett klappande hjärta som drivkraft.
2014 - det är ganska snart.
