Jan Björklund har ett brett politiskt register. Det går från läskigt till lysande.
Radions Tomas Ramberg och Monica Saarinen är suveränt sura och fokuserade i P1:s partiledarutfrågningar. Men FP-ledaren klarade sig alldeles utmärkt i går.
Han fick inga slöjförbudsfrågor, vilket förbättrade hans framtoning med cirka 100 procent. Däremot fick han frågor om friskolan - och visade sig från sin allra bästa sida.
Friskolefrågan får politiker att framstå som lite dummare än de är. Arméerna "för" och "emot" har grävt ner sig så djupt i skyttegravarna att de har förlorat både orientering och perspektiv.
Alliansföreträdare brukar försvara reformen med religiös iver: friskolorna får inte kritiseras, inga problem får erkännas. Det är absurt.
Reformen har 18 år på nacken, den är i praktiken ohotad. Det är hög tid att friskolans anhängare lägger ner sina flammande kors och börjar leta efter de barnsjukdomar som alla nya system drabbas av eftersom ingen kan förutse allt.
Den enda som har spelat djävulens advokat bland de borgerliga är Jan Björklund. I den nya skollagen har hårdare kvalitetskrav införts, som Skolinspektionen ska vaka över. Men Björklund har fler idéer. Bland annat kan han tänka sig att förbjuda aktieutdelningar i friskolor som "sänker kvaliteten och kraven, och tullar på anslagen till elever som har det hårt i skolan." Frågan är om det går att göra, lagligt och praktiskt, men det är sannerligen värt ett försök.
Han vill även se över meddelarskyddet för privata företag som driver verksamheter med skattepengar. Mycket bra.
Gränsdragningar blir säkert svåra, men skolbarnens välfärd får inte kompromissas bort med hänvisning till företagshemligheter.
Jan Björklund är också kritisk till "reorna" av verksamheter, så kallad avknoppning. Det var en god tanke att anställda, inte bara stora kedjor, skulle kunna få del av privatiseringen. Men bästa kvalitet till bästa pris är ju det enda legitima och uthålliga systemet.
Resultatet av omorienteringen kan bli att friskolorna domineras av några få jättekedjor. Så länge dessa kan leverera pedagogisk vitalitet och goda skolresultat är det i sig inget problem. Men politikerna måste förhandla smart, även i förhållande till storföretag.
Friskolebranschen får inte bli ett Eldorado där riskkapitalister skär guld med täljkniv. Naturligtvis inte.
När Svenska Dagbladet Näringsliv skrev om den boomande friskolemarknaden härom veckan sade Tina Acketoft, Folkpartiets ledamot i utbildningsutskottet, att hon inte såg något problem med riskkapitalistiska friskolor eftersom hon är övertygad om att man inte startar skola för att man i första hand vill tjäna pengar.
Ursäkta? Huvuddelen av alliansens arbetslinje är riggad efter principen att ekonomiska incitament fungerar. Kan någon tro att just riskkapitalister lyder under mer högtravande lagar?
Det offentliga kan använda företags lust att tjäna pengar till att få dem att erbjuda en jäkligt bra skola som elever dras till. Men det hindrar inte att man håller i skattepengarna.
Tina Acketoft sade sig trots allt vara beredd att se över regelverket, som alltså har nära 20 år på nacken. Ja, gör det.
Fler inom borgerligheten måste göra som Jan Björklund, och sätta sunda förnuftet och skolbarnens bästa före ideologisk feber.
För de rödgrönas skolpolitik är sannerligen inget aptitligt alternativ.