JOURNALISTIK
Detta sa drottning Silvia i en tv-intervju, apropå fjolårets mediala storm kring kungen. Drottningens ton var sammanbitet konstaterande: "Det var ju ett mediedrev!"
Så gjorde hon en liten paus. Som om ingenting mer behövde sägas, egentligen. Som om denna beskrivning var mer än en beskrivning, nämligen en rykande pistol, ett dräpande bevis på journalistisk skam och skuld.
Med sitt tillägg, "om jag får vara ärlig", signalerade hon att "mediedrev" närmast är ett okvädningsord.
Drottningen hade besvarat frågan:
"Hur känner drottningen att den här historien kring kungen... hur har det behandlats i medierna, tycker drottningen?"
Hon hade kunnat svara:
"Ja, det var ju väldigt många journalister som samtidigt granskade kungen energiskt."
Men då hade journalisten kunnat fråga:
"Tycker inte drottningen att kungen ska granskas?"
Och då hade drottningen fått det besvärligt. Men via den retoriska nödutgången "mediedrev" kunde hon gå vidare och säga att hon var "sårad" och "totalt maktlös".

Det är klart att avslöjandena om kungen var plågsamma för privatpersonen Silvia, självklart att hon kunde känna sig sårad och maktlös.
Men hon är icke desto mindre gift med Sveriges statschef.
Kungafamiljen saknar formell politisk makt, men den informella och potentiella är desto större.
Det finns alla skäl i världen för medierna att granska bernadotterna.
En annan makthavare som inte gillar "drevjournalistik" är Håkan Juholt. I höstas, när han hade tröttnat på att säga förlåt, och i stället börjat omfamna teorin att han inte hade gjort något fel, fastslog han att "det drev som har inträffat kommer att gå till politisk och kanske journalistisk historia".
Han intervjuades i P1- Morgon i måndags och lade då in brasklappen "jag tycker om tuff journalistik... makten ska granskas". Men sedan började han klanka och påstod rentav att vissa journalister "utstrålade hat och förakt". De var alltså inte riktiga, tuffa journalister, utan ondsinta jägare.

Drev är ett effektivt ord, målande och dramatiskt. Man ser för sig en blodtörstig hord som jagar sitt byte i ett enda, primitivt syfte: att döda.
Makthavare har lärt sig att det är ytterst användbart. Det får dem att framstå som oskyldiga offer, maktlösa i stället för makthavare.
Bilden av ett drev flyttar uppmärksamheten från de obehagliga avslöjanden som har gjorts, mot själva jakten på avslöjandet.

Journalister kan förstås göra övertramp. Men det är definitivt inget problem i sig att en svärm journalister granskar en makthavare eller institution hårt. Tvärtom.
Däremot är det högst oroande om makthavare tar för vana att misstänkliggöra medierna med känslo- mättade pseudo- argument.
Nästa gång ordet "mediedrev" används, fundera på vem som använder det och byt det mot "granskning". Se vad som händer.


Ann-Charlotte Marteus
ledarskribent