Alltså, de konservativas "vanliga folk", är de i själva verket tomtar och hober? Eller simpla bönder?
I går fortsatte ledarskribenten Johan Wennström på SvD att borra i Göran Hägglunds politiska tankegods: Om Vanligt Folk. För att ge resonansbotten åt sina funderingar citerar Wennström en medarbetare till president "Clinton" i boken "Primary colors". Denne tänker:
"Valkampanjen - med allt sitt tal om öde, kris och mission - faller undan och du minns: Andra människor har bara liv. Deras normalitet framstår som en anklagelse."
Citatet, skriver Wennström, "är en träffande beskrivning av hur frikopplad den politiska makten är från vanligt folks verklighet."
Wennström förklarar att människor som Nisha Besara, Claes Borgström och undertecknad (den politiska makten) helt enkelt blev himla provocerade när Göran Hägglund (bara litet statsråd) avslöjade att Vanliga människor inte är "djupt intresserade av genus, strukturell rasism eller utopiska fantasier".
Fast jag undrar... är De Vanliga intresserade av knepiga, teoretiska system som nationalekonomi och demokrati?
Borde ni inte sluta skriva om elitgrejer som "Keynesiansk krisbekämpningspolitik" och "riksdagens minskade inflytande" på SvD:s ledarsida? Elitister, där!
Allvarligt, de konservativa är elitister.
"Vanligt folk" tycks vara, för debattörer som Hägglund och Wennström, samma exotiska figurer som bönderna var för adeln på 1700-talet.
I Versailles lekte Marie Antoinette fåraherde medan Gustav III:s uppvaktning klädde ut sig till allmoge när de partajade på Stockholms slott.
Denna bördselit var djupt fascinerad av De Vanliga. De föreställde sig att bönderna var tvådimensionella huvudfotingar som gick och lallade avspänt i pastorala omgivningar, alltmedan de adliga själva tampades med sina djupa själsliv och komplicerade yttre liv.
Men parallellt med att bönderna idylliserades, avfärdades de som primitiva och okunniga, olämpliga för politiskt inflytande och ansvar.
Vad de adliga däremot inte gjorde var att betrakta bönderna som jämställda individer med samma själsförmögenheter som elitklassen.
Hägglund och hans drabanter har uppdaterat sig. Precis som adeln, trivialiserar de den ansiktslösa allmänheten; tänker sig att De Vanliga "bara" lever sina liv; rättframt, köksbordsnära och utan att plågas av en enda originell eller komplicerad tanke.
Men våra reaktionära hjältar hävdar förstås inte att De Vanliga på grund av sin simpelhet (simpel är en synonym till vanlig) borde hållas borta från politiskt inflytande.
Dock tror de sig veta att De Vanliga föraktar makt och politik och, framför allt, att de inte vill höra talas om eller kan använda sig av samhällsanalyser.
Därför bör väl alla som inte känner sig som Vanligt folk tänka på detta när de kommer i kontakt med Vanligt folk:
Vanliga flickor som blir våldtagna - red inte ut könsrollsstereotyper med dem om de känner sig skyldiga eller smutsiga. Det vore genuselitistiskt.
Och den Vanliga kvinna som slagits sönder av sin man, skicka henne inte till någon feministisk kvinnojour! Vanliga kvinnor blöder bäst vid eget köksbord.
Och ni Vanliga inom vård och polis, som blandar in feministiska idéer om "könsrelaterat våld" när ni träffar på en misshandlad kvinna, betänk att ni går elitens unkna ärenden. Det heter "familjebråk" och är en privatsak mellan Vanlig man och hustru.
Ty Vanligt folk vet hur det är: Flickor som blir våldtagna och kvinnor som misshandlas är oftast medskyldiga. Sjukvård och polis ska inte lägga sig i folkliga familjebråk.
Så såg man på det innan "genusdebatten" startade. Är det så ni vill ha det igen, herrar Wennström och socialminister Hägglund?
