Om tio år ska Tyskland stå helt utan kärnkraft. Beslutet får Miljöpartiets språkrör Åsa Romson att jubla, förutsatt att kärnkraften ersätts av kolkraft.
Den tyska regeringen har beslutat om en tidsplan för att ta landets samtliga sjutton kärnkraftsreaktorer ur bruk. Detta ska forceras fram under en sparsam tidsrymd. Redan 2021 ska skiftet vara genomfört, med reservation för ytterligare ett år i händelse av att växlingen till annan energi inte hunnit genomföras.
Att låsa upp energipolitiken kring fasta datum är något miljöminister Anders Carlgren (C) tycker är långt ifrån idealistiskt.
- Att fokusera så starkt på vilket årtal kärnkraften ska avvecklas gör att man riskerar att missa det väsentliga: det vill säga hur vi ska klara den dubbla utmaningen att både minska beroendet av kärnkraft och av klimatutsläpp, säger Carlgren till TT.
Givetvis har miljöministern rätt på den punkten. Den som anser att energipolitik kan avgöras med att ringa in ett datum i framtidens kalendrar gör klokt i att fråga någon av de nästan 40 procent svenskar som röstade på linje 3 i kärnkraftsomröstningen 1980. Hur bra lyckades de sia om framtidens energibehov?
Efter katastrofen i Fukushima har kärnkraftsmotståndarna fått vatten på sin kvarn. Men Tyskland är inte Japan. De tyska kraftverken riskerar inte att gå under i tsunamivågor. I stället för önskeplaner om kärnkraften borde Tyskland i första hand fokusera på att bli av med kolen, vilken är långt farligare för såväl miljö som hälsa.
Exakt vad den tyska kärnkraften ska ersättas med är långt ifrån klart. Det hindrar inte Miljöpartiets nytillträdda språkrör, Åsa Romson, att jubla över beslutet. Men inte ens Åsa Romsons tyska kollegor är oreserverat glada. Den framträdande gröna politikern Renate Künast har uttryckt sig skeptiskt om huruvida den tyska staten verkligen är tillräckligt förberedd för att inleda ett så massivt skifte till förnyelsebara alternativ. Och den tyska socialdemokratin har kallat planen för tveksam.
Björn Karlsson, professor i energisystem vid Linköpings universitet, menar att det tyska beslutet är nästintill panikartat. Varje terrawattimme som produceras av kraftverken måste ersättas med fossila bränslen framöver, vilket knappast borde vara fog för glädje för en sann miljövän.
Och har man egentligen vunnit något med några nedlagda reaktorer om andra måste gå på högvarv? Enligt Karlsson är det inte alls otroligt att det gap som riskerar att uppstå kommer att fyllas genom import av fransk el, producerad i just franska kärnkraftsreaktorer.
Ett annat, och än mer oroväckande, alternativ är att Tyskland blir beroende av ryska gasledningar för att klara den framtida energiförbrukningen. Det gör förvisso inte att Åsa Romson behöver jubla ensam.
Men frågan är om det verkligen är Vladimir Putin man bör dela glädjetjuten med.
