Det var starkt av en hårt pressad Håkan Juholt att kliva upp i riksdagens talarstol. Där höll han sig till arbetslinjen.
S-ledaren har med sin skattefinaniserade hyresbonus i allmänhetens ögon annars blivit en personlig representant för den "bidragslinje" som alliansregeringen vill stämpla fast vid Socialdemokraterna.
Nu handlade Juholts insats i partiledardebatten i första hand om att övertyga sin egen riksdagsgrupp och de ombudsmän och partiaktiva som satt parkerade framför tv:n. Det underförstådda budskapet var: "Jag kan och jag vill."
Det gick nog hem, rent debattekniskt.
Men oavsett om Juholt kan citera Tranströmer i en debatt och på Göran Persson-vis klämma åt sina politiska motståndare i replikskiftena så är förtroendekrisen monumental.
Det är under rådande omständigheter givetvis ett högriskprojekt att påtala att Fredrik Reinfeldt är ansvarig för att "bidragsberoendet" har ökat. Åhörarnas tankar svävar lätt åt ett annat håll: till en fyrarummare i Stockholmsförorten Västertorp.
Partiledardebatten var tänkt som en chans till omstart för Juholt; äntligen skulle det pratas politik. Men turbulensen kring det temporära medborgarskapet återkom. Och så förstärks bilden av en partiledare som älskar att prata ideologi men som själv har stora problem med sin inre kompass.
Vi har nu fått förklaringen till varför Morgan Johansson, SAP:s justieministerkandidat, först var för detta absurda krav i fredags, men sedan backade: Juholt - eller hans stab, vilket är samma sak - hade först givit Johansson grönt ljus. Men efter att en inre tornado av kritik hade uppstått gick Juholt ut och tog avstånd från Johansson.

Att detta bekräftas offentligt av riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar, i Dagens Arena, är möjligen ingen tillfällighet. Hon kickades som ordförande i civilutskottet av just Juholt. Men det hedrar Yazdanfar att hon vågar ta strid i en sådan här principiellt grundläggande fråga. Hon var också en av undertecknarna till den debattartikel med Mona Sahlin som sågade Morgan Johanssons bejakande av det temporära medborgarskapet.
Det faktum att Mona Sahlin upplever att hon måste gripa in visar hur illa det är ställt. Att en före detta partiledare så fullständigt desavouerar en efterträdare är unikt inom socialdemokratin.
Senare i går förnekade Juholt att han har "instruerat" Johansson. Saknar han inre kompass - eller kontroll över sin egen stab? Pest eller kolera.
När Juholt står i riksdagens talarstol och säger att "ingen ska behöva tvivla om vart Socialdemokraterna vill ta landet" så tvivlar allt fler svenskar på Juholt. På hans omdömesförmåga. På hans kompetens som oppositionsledare och möjlig statsminister.
Krav har framförts på att Juholt borde ta timeout. Men det fungerar naturligtvis inte för en partiledare. Juholt är till fullo svensk medborgare, dock innehavare av ett temporärt partiledarskap. Åker han dit en gång till så åker han rimligen ut.