Hur ska texten på den grekiska valsedeln formuleras?
"Alternativ 1: Nej, till räddningspaketet och ja till statsbankrutt."
"Alternativ 2: Ja, till räddningspaket och kanske statsbankrutt."
För att en folkomröstning ska vara på riktigt krävs det att två tydliga alternativ ställs mot varandra och att politikerna förbinder sig att följa resultatet.
Den grekiska folkomröstningen uppges var planerad till mitten av januari, men kan vara överspelad långt innan dess. Risken är uppenbar att långivarna helt enkelt tröttnar på att fortsätta att pumpa in miljarder i ett konkursbo - att EU-länderna räddar sina banker i stället för Grekland.
Fira jul i Grekland? Ja, det kan vara ett land där pensionsutbetalningarna har ställts in, där den offentliga sektorn inte betalar ut några löner och där de grekiska bankpalatsen ligger som ett Atlantis på botten av Egeiska havet. Tron på jultomten tycks också vara utbredd: IMF kommer alltid genom skorstenen.
Det står naturligtvis Grekland fritt att folkomrösta om vad de vill. Men det står inte Grekland fritt att få sin statsskuld nedskriven och att europeiska långivare "frivilligt" ska halvera sina fordringar.
Premiärminister Giorgos Papandreou uppträder fruktansvärt ansvarslöst. Han smiter från det kontrakt han skrev under med sina eurovänner i Bryssel i förra veckan. Och han smiter i från sitt ansvar som regeringsledare.
Vad Angela Merkel innerst inne tycker om Papandreou och chockbeskedet från Aten lär möjligen framkomma i memoarerna. Merkel har den föga avundsvärda uppgiften att övertyga sina egna politiker och det tyska folket om att göra alla dessa brandkårsutryckningar till en nation, beredd att strejka sig till statsbankrutt.
Grekerna ska vara väldigt tacksamma över att Merkel (ännu) inte låtit tyskarna folkomrösta om huruvida landet ska fortsätta att stötta Grekland.
Papandreous panikutspel beror på att hans regeringsunderlag är på väg att vittra bort. För varje nytt krispaket hoppar någon eller några Pasok-ledamöter av. Fackföreningar närstående partiet befinner sig i ett konstant protesttillstånd och när nu ledande socialdemokrater kräver Papandreous avgång torde också en akut regeringskris vara nära förestående.
Att kräva att grekerna gör ytterligare ekonomiska åtstramningar i dag motverkar sitt syfte då det sänker tillväxten ytterligare. Men omvärlden - kreditgivarna - måste ju åtminstone ha en viss tro på att de utlovande reformerna verkligen genomförs.
Den brännande frågan har åter aktualiserats: kan man verkligen lita på grekerna? Försöker en nation som myglade sig in i EMU nu dessutom smita från sina åtaganden?
Det må finnas ett romantiskt demokratiskimmer över folkomröstningar, men det gäller faktiskt samma folk som röstat fram de inkompetenta och ansvarslösa politiker som inte haft vett att bilda en samlingsregering. Ett snabbt nyval vore därför att föredra.
