Snåljåpen Anders Borg har dragit på sig spenderbyxorna. Tio miljarder i extra statsbidrag till kommuner och landsting nästa år är mer än någon har vågat drömma om. Det är dubbelt så mycket som kommunernas egen lobbyorganisation, SKL, har begärt. Till och med Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros måste ha kippat efter andan.
Alliansens godisregn över den offentliga sektorn skulle kunna liknas vid politikens motsvarighet till militärdoktrinen "shock and awe". Efter detta chockbesked får kritikerna svårt att resa sig igen. Och det är förstås själva syftet.
Det är valår nästa år och det sista regeringen vill är att hamna i en debatt om neddragningar i offentlig sektor. Det är kvinnorna som kommer att avgöra om Alliansen får förnyat förtroende eller inte. Då gäller det för Moderaterna & Co att uppfattas som välfärdens trogna försvarare.

Visst kan man invända att regeringen har tagit i en aning i överkant. Sex-sju miljarder extra hade förmodligen räckt mer än väl. Men det är en randanmärkning. Tillfälliga utgiftsökningar kan man kosta på sig i ekonomiskt trängda lägen, utan att det hotar statsfinanserna. Värre är det om regeringen ger klartecken för permanenta utgiftsökningar, såsom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt skatt för pensionärer med mera. Sådant valfläsk bör Alliansen hålla sig borta från.
Det är god konjunkturpolitik att satsa på kommuner och landsting i en ekonomisk kris. Det vore vansinne att låta massuppsägningarna inom industrin sprida sig till den offentliga sektorn som sysselsätter 1,1 miljoner svenskar. Nästan lika illa vore det om kommuner och landsting skulle sätta i gång att höja skatterna och äta upp de realinkomstökningar som vanliga undersköterskor och metallarbetare har kunnat glädja sig åt under senare år.
Med regeringens generösa besked finns det inga ursäkter vare sig för att höja skatter eller säga upp personal.

Detta sagt så finns det skäl att se över kommunernas och landstingens ekonomi mer långsiktigt. I goda tider sätter kommunpolitikerna gladeligen sprätt på alla pengar för att sedan stå tomhänta och hjälplösa när lågkonjunkturen kommer. Det är inte hållbart, och det är bra att regeringen nu tänker utreda hur kommunerna ska tvingas spara i ladorna så att de själva kan dämpa svängningarna.
Kommuner och landsting kan bli mycket mer effektiva än vad de är i dag, men det är en kamp som ska föras på lång sikt. På kort sikt är det rätt politik att hålla den offentliga sektorn under armarna genom krisen. Det är utmärkt att regeringen till sist har kommit till den insikten.