Nu senast väckte de uppståndelse i Almedalen, där de dels manifesterade stillastående, dels gick runt med bilderna om halsen och dels körde en bil tapetserad med samma bilder. Allt för att ingen skulle kunna undgå deras budskap.
MRO:s hemsida är som hämtad från ljusskygga internet-forum med "gore", det vill säga explicita och morbida dokumentationer av våld.

Redan på startsidan går en video i gång utan förvarning, som visar ett kvinnokön och genomförandet av en kirurgisk abort.
För den intresserade finns fler videor och bilder. På några rader nämns att man kan vända sig till organisationen om man behöver stöd efter en abort.
Foster är människor, och deras värde okränkbart oavsett vad föräldrarna anser sig ha för skäl till abort, menar MRO och deras likar.

Men vems barn är det på bilderna? Vem gav sitt samtycke till att dessa foster skulle exponeras i politiskt syfte?
Hur är denna exponering förenlig med principer om fostrets värdighet och skyddsvärdhet?
Att använda groteska och autentiska bilder på sargade foster för att göra en poäng gör MRO skyldiga till precis den avhumanisering som de anklagar andra för.
"Vi säger bara sanningen som abortliberalerna inte vill se" förklarar de. Eller ännu hellre "abortförespråkarna", som Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, kallar dem som försvarar rådande abortlagstiftning. (Dagen 14/7)
MRO:s företrädare utsätts regelbundet för hot när de manifesterar med sina bilder på offentliga platser. Även om bilderna är osmakliga, ja chockerande och vidriga rentav, så är det ett demokratiproblem att de som har fått tillstånd att demonstrera hotas med våld eller attackeras, vilket också har hänt.

Gustavsson skriver att bilder många gånger har spelat en viktig roll i kampen mot förtryck, och drar paralleller till slaveri och djurförsök.
Där orden håller sanningen på abstrakt avstånd, visar bilderna på den konkreta verkligheten, försvarar han användandet av bilder i abortdebatten.
Borde vi rentav se mer av mordoffer och våldtagna kön på bild i det offentliga rummet? Varför ska vi överhuvudtaget gömma undan sådant vi finner obehagligt? Om det är försvarbart att även barn ska "medvetandegöras" genom att konfronteras med blodiga sanningar på gator och torg finns det mycket mer vi kan visa dem.

Människor saknar inte medvetenhet om hur hemsk verkligheten kan se ut. Däremot biter argument bättre än skräckbilder.
Det är för väl att inte alla organisationer, som anser sig arbeta till gagn för mänskligheten, använder sig av samma metoder, och väcker opinion genom rena känsloprovokationer.

Om en bild medvetandegör, avtrubbas man av hundra.