Aaron Israelson: På ruinens brant

Ligger djävulen i detaljerna? Axplock ur en sammansatt verklighet som tillsammans bildar ett hotfullt mönster?
Silvio Berlusconi förbjöd nyligen landets fångar att sjunga på kåken. Är det effektiv brottsbekämpning att tysta sången? Eller är det fascism? Och finns där egentligen någon motsättning?
När Mussolini skickade ner sin handplockade Terminator till Sicilien för att sätta maffian på plats ställde sig den nyutnämnde prefekten på Piazza Pretoria i Palermo och summerade sitt uppdrag: "Mi chiamo Mori, e va fare morire."
Död var precis vad Cesar Mori åstadkom - och under några år förlorade faktiskt maffian greppet över ön. Priset var, förstås, mycket högt.

Här är en jämförelse med Tyskland intressant. De båda länderna har ett likartat förflutet. En gång stora imperier - det tyska rest i askorna av det romerska. Slagna i spillror tills båda återförenades på 1800-talet. Och båda två var plantskolor för 1900-talets totalitära psykoser. Men i efterkrigstidens Tyskland lyckades man upprätthålla rättsstaten också under mycket hård press från terrorister.
Fram till andra världskriget bar alla vägar onekligen till Rom. Det var dit de germanska barbarerna drog på fälttåg. Det var åt det hållet den tyske kejsaren Henrik IV styrde sina steg under sin vandring till Canossa, där han skulle kyssa påvens fötter. Men det enda som finns kvar av det gamla Rom i dag är planer på att bygga ett Disneyland på romartema.

"Wo man singt, dort lass dich ruhig nieder, böse Menschen haben keine Lieder", säger tyskarna. "Där man sjunger kan du lugnt ta plats, onda människor låter inte tonen ta sats" - i fri översättning. Men i Italien bör man akta sig för att ta sig ton. Åtminstone om man är fånge - eller rom och inte romare. Häromveckan sattes ett zigenarläger utanför Rom i brand. Kring lägerelden satt romerna församlade för att spela sin musik när bostäderna började brinna.
Berlusconi svarar med att skicka ut militär på gatorna. För att stoppa pogromerna? Nej, för att skrämma offren.
Ett annat förslag, som EU satte stopp för, var att ta fingeravtryck på alla romska barn. Nu ska man i stället ta fingeravtryck på alla. Tutti.

"Först hämtade de kommunisterna och jag sa inget för jag var inte kommunist. Så hämtade de judarna och jag sa inget för jag var protestant. Till sist hämtade de mig och då fanns det ingen kvar som kunde säga något." Ytterligare några tyska visdomsord med aktualitet: så länge det rör romer och afrikaner får Berlusconi hållas.
Något liknande hade inte kunnat hända i Tyskland - där hade författningsdomstolen satt stopp för dumheterna.
Men Italien har inte lärt sig läxan. De närmaste 50 åren efter kriget hade Italien lika många regeringar. Den ende som lyckats bryta mönstret: Silvio Berlusconi.

Och nu är han tillbaka med besked. Han hyllar Putin och Roms nyfascistiske borgmästare Gianno Alemanno, vars valseger han välkomnade med orden: "Vi är den nya falangen."
Den här gången är det en tysk påve som läxar upp den italienske regenten för fascistfasoner. Övriga Europa borde skämmas för att man låter fascismen slå rot i ett av EU:s grundarländer.
Men det för åtminstone något gott med sig. Det avslöjar vilka som är att räkna med. Moderaten Charlotte Cederschiöld har kallat Berlusconi "fritänkare och pragmatiker". Hur ställer sig partikamraterna Bildt och Reinfeldt?

Av Aaron Israelson
aaron.israelson@expressen.se