Vems fel är det att drottning Silvia inte längre är rikets första dam? Är det mediernas som okritiskt avporträtterat Filippa Reinfeldt som en svensk first lady?
Anitra Steen beskrevs för all del också på sin tid som ”första dam”. Men inte alls i samma utsträckning.
När Anitra Steen lät sig intervjuas av Belinda Olsson i Aftonbladet pratade de om ledarskap, politik och feministiska etiketter. Visserligen också om att Anitra gillar att hångla med Göran.
Men när Filippa Reinfeldt ska intervjuas i samma tidning framträder hon i Aftonbladet Kvinna, där hon får tjattra om kärlek, familjeliv och barndomsminnen.
Den politiska analysen inskränker sig till att Filippa Reinfeldt måste ha vunnit kommunvalet i Täby tack vare ”en bredrandig stickad polotröja och brun manchesterkjol”. Två gånger ställde Filippa Reinfeldt upp på lika servila porträtt i samma bilaga. Vidare väljer hon att bli omslagsflicka i Mama, baka mandelmusslor i Amelia och medverka i Hemmets Journal.
Det börjar likna en mediestrategi. Är det Filippa Reinfeldt själv som knuffat ner drottning Silvia från tronen?

Filippa Reinfeldt är sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting: ansvarig för en verksamhet som omsätter närmare 50 miljarder om året och kan innebära skillnaden mellan liv och död för två miljoner människor.
Men när hon vid sällsynta tillfällen snackar politik är hon floskulös. Hon vet inte om husläkarreformen gör vården dyrare eller billigare. Frågan om nio nedlagda närakuter bollar hon obekymrat vidare.
Samma sak när landstinget nu torpederar kommunens satsning i förorterna genom att avskaffa extra anslag för de vårdcentraler som tvingas locka läkare med högre lön. Inte Filippas bord.
Tidigare har Filippa Reinfeldt lyckats åla sig ur ansvaret för det kanske största politiska fiaskot moderata kommunpolitiker lyckats åstadkomma sen rösträtten infördes.
I Täby kommun, när Filippa Reinfeldt var kommunalråd, fattades beslutet att privatisera Tibble gymnasium i strid mot elevernas, lärarnas och föräldrarnas vilja. Rektorn gör sitt livs klipp några år innan pension, Filippa Reinfeldt flyr fältet och förtroendet för borgerlig privatiseringspolitik träder in i en ny istid.
Men Filippa bara ler sitt bredaste stomatolvita leende, trär en somrig krans över hjässan och bakar mandelmusslor. Glider drottninglikt undan. Och vi låter henne.

Anitra Steen fick många tuffa frågor om alkoholpolitik, mutskandaler och sitt maktboförhållande med Göran Persson. Men icke Filippa. Är det möjligen för att hon - som ingen kommentator tycks kunna låta bli att påpeka - är så ”snygg”?
Filippa Reinfeldt ler i kapp med devota reportrar i en sexistisk skrattkammare – och hon behärskar spelets regler väl. Men frågan är om hon inte till slut halkar i sin egen kaksmet.
En kvinnlig politiker som godvilligt gömmer sig under velourmakens statsmannakjol får finna sig i att först och främst bli omskriven som snygg, i andra hand som välutbildad eller framgångsrik.
Filippa Reinfeldt förtjänar att bli behandlad som den makthavare hon är, inte som ett kuttersmycke. Om hon tillsammans med alliansbröderna i landstingspolitiken bedriver en politik som slår undan benen för funktionshindrades hjälpmedel och läkare i förorterna är det hennes problem.
Statsministerns problem är schackrelaterat: rikets första dam kan bli den pjäs som står mellan positionen som spelbrädets kung och schack matt.