Det går inget vidare för Mona Sahlin i jakten på ett internationellt toppjobb. Först var det hennes kandidatur till posten som generalsdirektör i ILO i Genève. Där slogs hon tidigt ut i omröstningen.
Nu söker Sahlin jobbet som generalsekreterare i Socialistinternationalen, SI. Det verkar inte heller gå vägen. Inför omröstningen på kongressen i Kapstaden i morgon har hennes kampanjstab tonat ned chanserna. Sahlin betraktas som "underdog".
Den nuvarande generalsekreteraren Luis Ayala, som Sahlin utmanar, är chilenare och har haft jobbet i 23 års tid.
Frågan är inte bara varför Mona Sahlin vill ha det här jobbet. Frågan är varför svenska socialdemokrater väljer att vara kvar i en ryggradslös kappvändarorganisation som kramar mer eller mindre auktoritära regimer.
Både Tunisiens tidigare diktator Ben Ali och hans kollega Mubarak i Egypten har varit med i Socialistinternationalen. När SI under den arabiska våren upptäckte att diktatorerna var på fallrepet skrev generalsekreterare Ayala brev till diktatorernas partier om att de inte längre var välkomna. Men eftersom stadgarna stipulerar att det är kongressen som med två tredjedels majoritet utesluter partier, får väl socialistinternationalens vicepresident Mona Sahlin vara med och rösta bort tunisiska RCD och egyptiska NDP i Kapstaden.
Svenska socialdemokrater brukar hävda att de under många år försökt reformera organisationen. Eventuella protester mot SI:s diktaturkramande har dock gått den svenska allmänheten totalt förbi. Sahlin och S har i alla fall haft gott om tid: Mubaraks parti har varit medlem sedan kongressen 1989 i Stockholm.
Socialistinternationalen har även uppenbara problem med den interna demokratin. I S-tidningen AiP beklagar sig partisekreterare Carin Jämtin över organisationens toppstyre. Medlemspartierna informeras inte om politiska frågor på agendan. Någon egentlig valberedning finns inte utan utgörs av Luis Ayala. Han ska också ha bromsat uteslutningen av Sandinisterna i Nicaragua, "där inte ens våldtagna 13-åringar får genomföra abort" konstaterar Jämtin.
En annan av SI:s medlemmar är MPLA i Angola. José Eduardo Dos Santos och hans parti har styrt landet i 33 år. Att SI har sina egna demokratikriterier står som sagt var redan klart, men människorättsorganisationen Freedom House betraktar Angola som "icke fritt". Amnesty rapporterar om systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter, där demonstrationer mot regimen slås ned med polisvåld och journalister kastas i fängelse.
Listan på SI-medlemmar som inte lever upp till grundläggande demokratiska ideal kan göras betydligt längre.
På kongressen i Kapstaden talar de vackert om frihet och demokrati. På hemmaplan låser de in ännu en politisk fånge. Så varför vill du jobba i Hyckleriinternationalen, Mona Sahlin? Demokratiska socialdemokratiska partier borde börja om från början med en ny organisation.
