Ännu är det Högskoleverket som kontrollerar kvaliteten i den högre utbildningen. Och tjänstemännen där kan slå till - hårt. Den sönderkritiserade lärarutbildningen i Stockholm blev av med examensrätten för grundlärare, de som ska undervisa från nollan till och med sexan. Det blev även högskolorna i Norrland.
Högskoleverket fastslog i sitt beslut i december 2010 att lärosätenas ansökningar inte dög, de kunde inte visa att studenterna måste hämta in kunskaper som de använder och behöver i senare kurser. Alltså det som kallas progression.
Verket ansåg att det var för mycket av enskilda kurser om ditt och datt som staplades på varandra utan sammanhang. Dessutom brast det i lärarkunskap om didaktik i matematik. Ville sagda högskolor ge grundlärarutbildningar igen fick de återkomma med bevis för att det blir bättre.
Stockholms universitet lyckades. Denna vårtermin startade programmen igen. Och de är i gång i Norrland. Men Mälardalens högskola fick fortsatt nobben för F-3-lärare.
Samma möjlighet att komma igen har knappast pilateskursen vid Karlstads universitet eller den tillämpade släktforskningen i Linköping. Lärosätena får som alltid möjlighet att rätta till bristerna och få okej för kurserna. Men när kritiken handlar om att det inte finns vetenskapligt stöd för kursen eller om att inlärningen handlar om praktiska färdigheter - då kan det vara knepigt.
Nu vill utbildningsminister Jan Björklund (FP) flytta över kvalitetsgranskningen till en högskolevärldens motsvarighet till Skolinspektionen. Inget fel i det. Björklund talar om skärpt granskning och om fokus på studenternas resultat.
Det vore mer än välkommet. För även om Högskoleverkets granskare ibland vällovligt tar i från tårna så ägnar de sig nästan bara åt formella kriterier. Finns rätt docentkompetens? Är lärarresurserna tillräckliga? Har studenterna inflytande? Har man tillräckligt många individuella redovisningar för att kunna sätta individuella betyg?
Frågorna är viktiga. Men det allra mest betydelsefulla för att hålla kvaliteten är att lärarna, disputerade eller inte, inte ger godkänt för vad som helst. På många håll är det chockerande enkelt att kamma hem poäng. Inte konstigt när lärosätena får betalt per helårsprestationer och förkunskapsnivån från gymnasiet är ständigt sjunkande, och detta i kombination med att en allt högre andel av varje årskull läser vidare.
Grunden för att höja kvaliteten i hela utbildningssystemet läggs i förskolan och lågstadiet. Men högskolor och universitetet ska inte få ursäkta sig med att de är sista länken i en kedja av kattguld.
Det kan säkert kännas tufft för en elev som runnit igenom stadium efter stadium att som student möta höga krav. Men bättre sent än aldrig. Sjuksköterskan måste vara stensäker på att skilja milliliter och centiliter, svenskläraren ska endast särskriva under dödshot.
