Det började med att de tre männen greps misstänkta för förberedelse till terrorbrott. Det lär sluta med några dagsböter för att ha burit kniv på offentlig plats. Det faktum att tingsrätten i Göteborg beslutade att försätta trion i den så kallade Vilksrättegången, på fri fot, innebär rimligen att de kommer att frias. Dom ska meddelas den 20 januari.
Lars Vilks säger själv att han hela tiden har varit övertygad om att bevisningen inte skulle räcka för en fällande dom. Hans egen hårda dom över rättegången lyder: "en kavalkad av indicier".
Men hellre fria än fälla, som principen lyder.
I länder med inte fullt så utvecklade rättssystem och självständiga domstolar hade de tre unga muslimerna blivit fällda. Efter att ha tillbringat hela hösten i svenskt häkte kommer de i stället ha rätt till skadestånd, förhoppningsvis ett rejält sådant.
Den oundvikliga frågan är om det verkligen var nödvändigt av åklagaren Agnetha Hilding Qvarnström att åtala. Borde inte varningsklockorna ha ringt när det visade sig att den ursprungliga brottsrubriceringen terrorbrott inte höll?
Hilding Qvarnström har misslyckats förr när det gäller att få misstänkta muslimer fällda för terroranknutna brott, efter att hovrätten har underkänt bevisningen. Revanschlusta är möjligen något som gäller även åklagare.
Ingen behöver tveka om allvaret i den hotbild som finns mot Lars Vilks; bland annat har två personer fällts för att de försökte bränna ner hans hem 2010. Men här tycks hotbilden "militanta muslimer i varje buske" ha regerat.
Om det hade varit fotografen Elisabeth Ohlson Wallin som skulle medverka på den där konstbiennalen vid Röda Sten konsthall, och om det hade varit tre unga svenska katoliker som upprörts av hennes Ecce Homo-utställning - skulle åklagaren då, med motsvarande bevisning, ha drivit fallet till domstol?
Frågan måste ställas.
Blott ett fåtal personer har ännu fällts enligt den kontroversiella terrorlagstiftningen från 2003. Det kan faktiskt bero på att förekomsten av potentiella terrorister i Sverige inte är så stor som debatten gjort gällande efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd. Det kan också bero på att Säpo inte sköter sitt arbete, utan ägnar månader åt att telefonavlyssna oskyldiga muslimer i Göteborg, bland annat.
Oavsett hur verkligheten egentligen ser ut, kommer en terrorlagstiftning som knappt fäller någon att användas som argument för en skärpning av lagen. Så brukar det ju vara på övriga områden: det är inte nödvändigtvis individen som är oskyldig, det är lagstiftningen som inte är tillräcklig skarp.
Ju mer ineffektivt Säpo och vanlig polis sköter sitt uppdrag, desto starkare tycks deras krav på mer pengar och fler tvångsmedel väga i politikers ögon. Absurt? Ja. Men det riktigt allvarliga är bristen på motkrafter. Sverige behöver fler politiker som vågar ifrågasätta detta fenomen.
