Fredrik Reinfeldt brukar låta påskina att han och Moderaterna står upp för något större - allmänintresset - i svensk politik, i kamp mot olika särintressen.
Men denna åtskillnad bygger på en grov förenkling då Moderaterna, liksom andra partier, själva utgör ett starkt särintresse.
Det förklarar varför partipolitiker fortfarande styr och ställer i den svenska kyrka som sedan mer än ett decennium skulle ha varit skild från staten. Och det förklarar också varför partierna fortfarande anser det självklart att de har rätt att politisera våra domstolar genom att skicka dit sina partimedlemmar som hobbydomare.
Visserligen blir medlemmarna bara färre och komplexiteten i de mål som ska avgöras bara större; ja, även yrkesdomarna har det svårt med EU-rätten. Men särintresset kräver att amatörer ska avgöra frågan om uppsåt, skuld och eventuella livstidsstraff.
Vi skulle aldrig acceptera att en jurist som aldrig varit i närheten av en skalpell opererar oss. Vi vill inte att en domare, vars enda erfarenhet av att landa flygplan kommer från tv-spel, flyger oss till Thailand. Vi vill ha Zlatan på fotbollsplan och inte som korpspelare i någon rättssal.
Att professionella domare föredrar proffs framför korpspelare är knappast någon överraskning. Men juristdomare är också ett särintresse. Så det som överraskar i SVT:s enkätundersökning är inte att sex av tio juristdomare vill ha bort nämndemännen. Det anmärkningsvärda är snarare att fyra av tio accepterar en fortsatt partipolitisering av domstolsväsendet.

Trots att partierna vill behålla systemet med lekmannadomare - ett finare ord för rena amatörer - så börjar det röra sig i debatten. En viss insikt börjar även sprida sig i riksdagen, om de förtroendeproblem som uppstår när flyktingars uppehållstillstånd ska avgöras av sverigedemokrater i landets migrationsdomstolar.
Och hur upplever egentligen ett homosexuellt våldsoffer att rättssäkerheten fungerar när han upptäcker att en av domarna i hatbrottmålet är en homofob nämndeman? Sisådär, är väl ett rimligt antagande.
Vid Södertälje tingsrätt finns numera ett par nämndemän från den högerextrema sekten Nationaldemokraterna. Partiet är invalt i kommunfullmäktige och har därför rätt att utse sina domare precis som andra partier.
I ett desperat försök att rädda anseendet på ett system på dekis vill Morgan Johansson, socialdemokratisk ordförande i justitieutskottet, kasta ut "politiska extremister" från domstolarna.
I praktiken innebär detta att domstolarna skulle politiseras ytterligare. För vilka åsikter ska egentligen betraktas som tillräckligt extrema för att sparka en nämndeman? Får abortmotståndare från KD döma?
Problemet är kort sagt inte att många nämndemän har passerat pensionsåldern. Problemet är att partierna inte förmår att pensionera nämndemannasystemet.