På natten mot annandagen förenades vi i stora delar av Norden igen - i Dagmarunionen.
Inte sedan nyårsorkanen 1992 har det blåst lika häftigt i Norge. Väderstationen Kråkenes rapporterade en medelvind om 44,6 meter per sekund innan den packade ihop vid åttatiden.
Gränsen för orkan går vid 32,6 m/s och åtminstone 14 norska väderstationer gav besked om vindbyar som var mycket kraftigare än så. Fem av dem lade av. Antingen för att de blåst sönder eller för att det hade blivit strömavbrott.
Så drog Dagmar över Sverige och Finland. Furorna föll som furor, liksom andra träd. Följderna var i stort sett de samma, men omfattningen olika. Sett till antal invånare klarade sig Sverige lindrigare undan vad det gäller strömavbrott. I går eftermiddag var runt 100 000 hushåll här utan ström, lika många i vårt glesare (om än rikare) grannland i väst. I Finland var 240 000 hem strömlösa.
E10 vid Hamnøya var då fortfarande "stengt på grunn av uvær". Flera norska riksvägar var också stängda; några med den lakoniska förklaringen från Statens vegvesen, andra på grund av uppröjningsarbete. Radio, tv och nättidningar varnade folk för att ge sig ut i bil, men alla kunde inte höra. Inte bara strömmen var borta, på sina håll fungerade inte etermediernas utsändningar heller. I Finland kapades sändningarna från MTV3 och Fyran. Och mobiltelefonnäten låg stundtals nere.
De verkningarna slapp vi i Sverige. Men på ett område var följderna värst hos oss - för tågpassagerarna. Och det hade mindre med själva ovädret att göra än med hur SJ hanterade saken.

Den statliga myndigheten Trafikverket beslutade på juldagen att ställa in tågtrafiken i Jämtland, Västernorrland och Gävleborg mellan tolv timmar från klockan åtta på juldagskvällen med hänvisning till väderleken. Gott så. Hellre slagga i en stillastående liggvagn vid en station än att bli fast på spåret i obygden med trasiga toaletter, brist på mat och vatten och uselt fungerande värme.
Sålunda svämmade nätet inte över av de senaste årens skämt om att läsa SJ AB baklänges. Inte på juldagskvällen och inte i går förmiddag. Sedan tog tålamodet med rätta slut. Varför fick inte SJ fram ersättningsbussar eller bokade om folk till flyget - där SAS satt in större maskiner på nordliga sträckor?
"Vi kör tåg och kan vi inte göra det på grund av vädrets makter så får man vänta", förklarade Magnus Andersson på SJ:s pressjour för TT.
För vi föreslå att SJ:s ledning tar sig till Norge eller Finland när stormen lagt sig. Där lyckades de statliga tågbolagen få fram bussar när Dagmars dåd stod klara. Och inte bara tågbolagen, när flygplatsen i Åbo blev strömlös hittade man bussar och körde passagerna till Helsingfors.
Sådana som Dagmar rår ingen på. Men SJ kan inte bara kräva flexibilitet av kunderna, bolaget måste själv hålla sig på servicespåret.