Björn Rosengren och Håkan Juholt har onekligen en del gemensamt: båda kan vara lite "yviga". Eller mycket.
Att Rosengren på en middag tillsammans med Thomas Östros och Sven-Erik Österberg pratat om Socialdemokraternas kris är inget att skämmas för. Men att de tillsammans landade i slutsatsen att "Juholt måste ju gå" blir extremt pinsamt för Östros och Österberg.
Åter fångad i hemlighet på band och med de verbala byxorna nere, kallar Rosengren detta för ett skämt.
Björn Rosengren hade rätt i att Norge var den sista Sovjetstaten, norska politiker har historiskt lagt stor energi på att bevara det nationella ägandet. Och han har lika rätt om Juholt.
Helgen tillbringar Håkan Juholt i Aula Magna på Stockholms universitet. Där samlas 120 ombud från hela det deprimerade S-landet för partiets förtroenderåd, ett slags partikongress i miniatyr.
På minikongressen har Socialdemokraterna ett gyllene tillfälle att skaffa sig en konkret oppositionspolitik. Vad tycker partiet egentligen om privata vinster i välfärden? Innebörden i kongressbeslutet från 2009 är grönt ljus för vinstuttag. Gäller det fortfarande?
Vad anser partiet om förmögenhetsskatten, ska den återinföras eller ej?
Där på minikongressen har Juholt chansen att komplettera sin substanslösa retorik och allt sitt prat om högre ambitioner med klara och tydliga besked.
Men det kommer inte att ske. Svaret på frågan om vad Socialdemokraterna egentligen vill är obesvarad även på måndag.
I stället har man ägnat helgen åt någon slags inre terapiövningar. Hårda politiska sakdiskussioner skulle splittra ett redan splittrat parti ännu mer, lyder analysen från regissörerna i partistyrelsen.
Vad ombuden därför har att ta ställning till är ett pladdrigt dokument på två och en halv A4-sida om några nya mål för den ekonomiska politiken. Förslagen framstår som lika upphetsande och kontroversiella som en omröstning på temat: är Zlatan verkligen Sveriges bästa fotbollsspelare?
S vill slå ett slag för Göran Perssons gamla sysselsättningsmål. Det ska kompletteras med ett mål om antalet arbetade timmar. Nu finns det ett snabbt sätt att öka antalet jobbtimmar i landet och det är att slopa någon onödig helgdag, till exempel Första maj. Det hade kunna bli en intressant kongressdiskussion.
Så tänker sig partiet ett mål för "statliga investeringar i reala tillgångar", fast oklart vilket. Tommy Waidelich har försökt att förklara: "Sverige behöver mer av investeringar i vägar och järnvägar."
Jaha. Annars brukar Socialdemokraterna tjata om att det alltid är behoven - inte budgetmålet - som ska styra. Här är det varning för lite av sovjetisk planekonomitänk och dessutom ett mål som inbjuder till ett rejält bokföringstricksande i statens budget.
Som vanligt på partikongresser, sägs sanningarna i korridorerna.
Vilken lycka för Juholt att Rosengren och en bandspelare inte är där.
