Mikael Damberg ska ha heder för att han reser sig över det gnällande som annars utgör Socialdemokraternas oppositionspolitik. I går la han fram ett antal konstruktiva förslag i en viktig fråga - just det som hans parti borde ägna sig åt.
Frågan gäller den galopperande betygsinflation som gjort att betygen snart inte är värda mycket mer än papperen de trycks på. Samtidigt som svenska elever rasat i de internationella kunskapsmätningarna har antalet som går ut gymnasiet med toppbetyg ökat med flera tusen procent.
Ett stort problem är att lärare pressas att sätta höga betyg av rektorer som vet att betygssnittet är ett viktigt konkurrensmedel. För att komma tillrätta med det krävs en omfattande statlig kontroll av betygssättningen och Dambergs förslag pekar i den riktningen.
Han vill stärka de nationella proven, genom att låta dem rättas av lärare som saknar koppling till skolan. Damberg föreslår att skolpersonal inte ens ska få närvara när proven skrivs. Det låter kanske drastiskt, men de nationella provens trovärdighet måste vara fullkomlig. I dag sätts glädjebetyg även där och kommer man ifrån det oskicket kan nationella prov vara ett effektivt sätt att kontrollera skolornas betygssättning.
Damberg föreslår att Skolinspektionen ska titta särskilt noga på skolor där glappet mellan betygen och resultaten på de nationella proven är misstänkt stort. Om proven verkligen blir pålitliga kan en sådan kontroll vara ett effektivt sätt att få skolledare att skärpa sig. Särskilt om glädjebetygen kan leda till saftiga böter, vilket Damberg också öppnar för.

Att Dambergs utspel kom just i går var ingen slump. Det var dagen då Jan Björklund la fram sina åtgärder mot betygsinflationen. Och även utbildningsministern siktar in sig på de nationella proven. Han är något mindre konkret, men vill att Skolverket ska ta fram regler som gör att provens integritet inte kan ifrågasättas. Också Björklund tycker att Skolinspektionen mer aggressivt bör ingripa om det finns anledning att misstänka glädjebetyg.
Han borde ta intryck av Dambergs förslag om skärpta sanktioner. Det är ofta ekonomiska drivkrafter som får rektorer att kräva att lärarna sätter oförtjänt höga betyg. Därför bör fusket kosta pengar. Om skolor som sätter glädjebetyg löpte en reell risk att hamna i konkurs skulle skolledarnas drivkrafter rimligen förändras. Stängning av notoriska fuskskolor bör inte uteslutas.
Betygssättning är en form av myndighetsutövning som kan ha avgörande betydelse för elevers framtid. Godtycke och ren korruption kan inte tillåtas inverka på ett så viktigt område.
Det är mycket välkommet att både regeringen och Socialdemokraterna har kommit med vettiga förslag. Att de sedan är ganska överens är bara bra och borgar för att detta vansinne snabbt kan åtgärdas.