Ordvalet i rubriken - "röja" - säger en del om partiets syn på sig självt och på demokratin. Eller snarare: på sig självt, mot demokratin. SD ser inte politiska partiers öppenhet mot medborgarna som viktig. I stället positionerar sig Söder som den ädle väktaren av en osynlig armé: han lovar att inte "röja" sina fotsoldaters och hemliga beskyddares identiteter för fienden. Fienden, som i det här fallet är svenska folket.
SD är vad de alltid har varit: paranoida och stridsberedda. Och den stora fienden är fortfarande invandraren, "muslimen".
I dag inleds SD:s partidagar under parollen: "förändring, framåt, tillsammans".
Ledargarnityret tänker sig en ansiktslyftning. Man klipper och klistrar lite i sitt princip- program, slänger beteckningen "nationalistisk" och vill i stället kalla partiet "socialkonservativt". Men den rätta benämningen är fortfarande "(kultur)rasistisk" eller, om man vill vara artig, "främlingsfientlig".

Jimmie Åkesson är en teaterföreställning. Partiets sympatisörer vet att hans stilval och ordval ingår i "Operation: rumsren". Det är ingen hemlighet; det talas öppet om det i kommentars-fälten på rasistiska bloggar. Sympatisörerna hör mycket tydligt vad det är Åkesson inte säger. Och de vet att det bara är att gå till Jimmie Åkessons alter ego, riksdagsmannen Kent Ekeroth, och läsa hans blogg - han säger det Åkesson menar. På hans blogg får de sitt lystmäte av muslimhat, paranoia och konspirationsteorier.
Eller så kan de gå till den Kent Ekeroth närstående sajten, "Avpixlat", som Åkesson kallar "sund" i Sydsvenskan (20/11). "Avpixlat" är ett smörgåsbord för paranoida rasister som vill ha något att uppröras över samt cementera sin känsla av att etniska svenskar är vita som snö och att de är akut hotade av allt som är icke-vitt.
Åkesson intervjuades i Sydsvenskan apropå en tidigare intervju med Fredrik Reinfeldt. Där uttalade statsministern sitt djupt kända förakt för SD. Han skrädde inte orden. Dock, om Åkesson & Co lyckas få folk att köpa SD:s "för-nyelse", lär det delvis vara M:s förtjänst. Schlingmann, Reinfeldt, Arkelsten och de andra har vant väljarna vid att acceptera populistiska grepp som snabb, ogenerad föränderlighet och manipulationer av ord och symboler.
Vem orkar uppröras i grunden av att Jimmie Åkesson lånar legitimitet från skimret kring Per Albin Hansson, när Reinfeldt just har använt samma trick?
Över huvud taget har svensk politik blivit mer cyniskt röstmaximerande och svajig, när partierna triangulerar sig mot folkopinionens absoluta mittpunkt. I värsta fall är det ett klimat där SD kan frodas.
"På Ekeroths blogg får de sitt lystmäte av muslimhat.