I går var Juholt sommarpratare i P1. Han hade en och en halv timma på sig att i ord och toner ge en bild av sig själv. Utan inblandning.
Socialdemokraternas partiledare valde att betona att han är en känslomänniska. Juholt berättade om idolen Elvis Presley, alltid ensam omgiven av folk som säger sig vara vänner, för att övergå till hur han själv tröstar sig "när jag känner mig ensam, mindre än liten". Det blir Elvis i "You´ll never walk alone".
Annars är Juholt lättroad, och då han mycket att glädjas åt. Och lättrörd. Han berättar om när Alexandra Jardwall sjöng "Sång till friheten" innan han skulle tala i Almedalen. Tårarna började rinna, det klumpade sig i halsen. Säpo tittade diskret bort.
Juholt stramade upp sig. Gick ner till hedersplatserna, fick en lång kram av Lisbet Palme. Trodde han samlat ihop sig när sångerskan "ger dödsstöten". Hon sjunger Cohens "Halleluja" så "varje hårstrå reser sig på armarna" och tårarna kommer igen. Juholt tänker på Olofs (Palme) begravning.

Räddningen kommer i ett leende. Alexandra Jardwall ler mot Juholt och Juholt tillbaka.
Olof Palme är bara Olof, i förbigående. Den norske terroristen Anders Behring Breivik, som Håkan Juholt inleder med att tala om är bara Anders. Tre gånger är massmördaren Anders rätt och slätt. Någon måste Juholt ha tänkt med detta, när alla andra personer lyssnarna kan tänkas känna till får efternamn. Det blir mycket konstigt.
Håkan Juholt har en behaglig röst, talar med lätthet. Och en politiker gör klokt i att inte behandla Sommar i P1 som ett forum för argumentation i olika sakfrågor, som sjukförsäkringen eller Libyeninsatsen. Men den som inte tar vara på möjligheten att tala för sin sak på subtilare sätt har misslyckas.
Ordet investering ger signal om att nu blir det politik. Håkan Juholt använde det fyra gånger.
Generositet är en investering. Vi ska investera i livslångt lärande. Vi ska investera i statyparker eller något annat som visar tankar som är större än det nödvändiga. Och så ska vi investera i varandra.
Han lät som en mix av Pastor Jansson och fredliga förskolefröken. Men Håkan Juholt leder Sveriges största parti. Då funkar det inte att till stor del prata emotioner. Känsligast kille eller tjej vinner inte. Mona Sahlins öppenhet i detta avseende bidrog till hennes svårigheter att vinna förtroende.
Håkan Juholts sommarprat lämnar främst efter sig tre frågor. Vad kostade vittvinet Carl Lidbom valde i värdshuskällaren? Hur betalade Juholt? Och varför berätta historien utan att ge svaren?
Den som vill ta över regeringsmakten i Sverige borde lämna lyssnarna med viktigare saker att fundera över.