Folkpartister har en särskild förmåga att framstå som kamikazepolitiker. När Carl B Hamilton med hänvisning till risken för bolånebubbla föreslår sänkta ränteavdrag är det som att steppa på minerad mark utanför villaägarlobbyns kontor. För är det något som kan framkalla en folklig skatterevolt så är det kombinationen skatter och fastigheter. Och just detta faktum talar för att Anders Borg inte kommer att röra ränteavdragen.
Dessutom förefaller riskerna för den så omtalade bolånebubblan vara överdrivna. Lars E O Svensson i riksbankens ledning har kallat bubblan ett "hjärnspöke". Finansinspektionen har i olika studier funnit att hushållens betalningsförmåga är stabil och att de svenska bankerna tillhör de absolut friskaste i EU när det gäller kapitaltäckningsgrad.
Ändå finns det skäl att ifrågasätta det höga svenska ränteavdraget på 30 procent. Varför ska staten egentligen premiera att folk skuldsätter sig upp över skorstenarna? Är det inte bättre att skattesystemet gynnar arbete och sparande?
Jovisst, och lägg till det frihetsdimensionen i att vara mindre skuldsatt.
Men att såga i ränteavdragen just nu är fel:
För det första ska inte staten ändra spelreglerna över en natt när det gäller något som för många är livets största investering. Om förändrade ränteavdrag blir etablerad konjunkturpolitik riskerar försöken till "fine tuning" att förstärka både upp- och nedgångar på bostadsmarknaden.
Politiker måste också bestämma sig. De klagar både över höga fastighetspriser och att det byggs för lite. Men glömmer - eller förstår inte - att tack vare prisutvecklingen så blir det lönsamt att bygga nytt.
För det andra klättrar bostadsräntorna sakta men säkert uppåt. Den stekheta bostadsmarknaden i storstadsregionerna lär faktiskt kylas av.
För det tredje måste ränteavdragen sättas i ett större sammanhang än den koppling till kapitalinkomstskatten som Carl B Hamilton lyfter fram. Nu använder han sig av lånebubblan för att rättfärdiga kravet på sänkta kapitalskatter.
En regering som vill bli återvald måste dock "kompensera" sämre ränteavdrag med andra skattesänkningar. Vilka då i så fall?
Vårt redan snurriga skattesystem skulle sannolikt bli ännu snurrigare. Vad sker om världens högsta marginalskatter på närmare 60 procent behålls samtidigt som inkomstskatten på kapital sänks till 20 procent? Jo, det blir en gyllene inbjudan till fest för nationens alla skatteplanerare.
Det har gått två decennier sedan "århundradets skattereform". Riksrevisionen har räknat ut att antalet förändringar i skattelagstiftningen mellan åren 1992 och 2009 uppgår till 509 stycken.
Ränteavdraget och kapitalskatten kan inte isoleras från alla andra skatter. Sverige behöver en ny skattereform som i högre grad främjar arbete och sparande. Låt Thomas Östros leda en parlamentarisk kommitté. Då ökar chansen att något behålls även efter en socialdemokratisk valseger 2014.
