Gårdagens fällande dom mot oljemagnaten och miljardären Michail Chodorkovskij är samtidigt en dom över dagens Ryssland. Laglösheten har blivit lag.
I stort sett ingen tar anklagelserna om att Chodorkovskij skulle ha plundrat sitt förra bolag Yukos på hundratusentals fat olja på allvar. Oljemagnatens brott är ett annat: han är en av Putinregimens hårdaste kritiker och finansierade öppet oppositionen innan fängelsedörren slogs igen bakom honom.
Att Rysslands starke man Vladimir Putin vill ha honom fortsatt inlåst gjorde han glasklart i en tv-utfrågning nyligen då han slog fast att "en tjuv måste sitta i fängelse". Därmed var Chodorkovskijs öde beseglat.
Ryssland må ha en president - Dimitrij Medvedev - som både twittrar och pratar om behovet av modernisering, men det förmår inte sminka över sanningen om tillståndet i landet. De demokratiska friheterna har strypts, rättslösheten griper omkring sig och korruptionen har nått epidemiska nivåer.
Enligt en rysk tankesmedja svarar korruptionen för 20 procent av BNP. Mutor krävs inte bara för att smörja trafikpoliser och klara vardagen; de stora pengarna hamnar i fickorna på byråkrater och andra som berikar sig själva med hjälp av kontrakt till företag som de har kopplingar till.

I ett Wikileaksdokument som läcktes nyligen beskrivs dagens Ryssland som "en maffiastat". Denna verklighet lägger effektivt hämsko på den ekonomiska utvecklingen. Inkomsterna från gas och olja räcker visserligen långt, men i längden kan landet inte vara så ensidigt beroende av det svarta guldet. Ryssland behöver ett blomstrande näringsliv med företag som vågar investera i stället för att skeppa kapitalet utomlands.
Denna sanning börjar tränga in hos alltfler i Ryssland, men ledarduon Putin/Medvedev visar inga tecken på att vilja ompröva sin strategi. Under 2011 kommer det att klarna om Putin siktar på att ta tillbaka presidentposten i valet året därpå. En god gissning är att status quo kommer att bevaras under många år framöver.
USA och Europa har förstås begränsade möjligheter att bota den ryska sjukan. Men en bra början vore om EU-länderna kunde enas kring en skarpare ton mot Kreml. Det är man faktiskt skyldig Rysslands alla modiga människorättsaktivister och oppositionella som med risk för sina egna liv utmanar makten.
Ett första test är reaktionen på den farsartade rättvisa som nu återigen skipas i fallet Chodorkovskij. EU bör ta tillfället i akt att kalla saker vid dess rätta namn: en politiskt regisserad domstol har fällt en politisk fånge.