Rovdjursdebatten ger ibland intryck av att vargen är ett sentida påhitt från Miljöpartiet. En fetisch för den ekologiska överklassen, som egentligen är oss överflödig.
Men vargen har bebott området vi ganska nyligen började kalla Sverige åtminstone lika länge som människan. Efter tiotusentals år i de nordliga tassemarkerna har den en given plats i ekosystemet, på toppen av näringskedjan.
Med sin skickliga jakt reglerar och förbättrar den klövviltstammarna. Vargen ser till att det är de svaga djuren som blir byten, vilket den mänskliga jakten aldrig kan försäkra.
Tack vare invandring är vargen tillbaka i de svenska skogarna. Men de allra flesta av de runt 200 vargarna härstammar från samma nybyggarpar. Genetiken duger inte som underlag för en hållbar vargstam.

Riksdagen har beslutat att tjugo friska vargar ska flyttas in i de svenska skogarna de närmaste åren. Det är lättare sagt än gjort. I varghatarkretsar frodas konspirationsteorier om hur dagens vargstam ska ha smugglats in i mystiska helikoptrar, som överhetens vapen mot glesbygdens folk.
Med en sådan mytologi är det inte särskilt lätt att förankra varginflyttningen lokalt. Därför har regeringen också infört licensjakt på varg. Syftet med det var knappast, som miljöministern hittade på i vintras, att skjuta av genetiskt defekta vargar. Poängen är att skapa legitimitet för vargen bland människorna som berörs av den. Nu behöver de inte längre känna att vargen står över dem.

Införandet av licensjakten var helt riktigt, men också det lätta i sammanhanget. Hur den genetiska förstärkningen av vargstammen ska gå till är fortfarande mycket oklart.
I oktober presenterade naturvårdsverket en remiss, som innehöll kriterier för flyttning av vuxna vargar respektive valpar. Myndigheten slår fast att inga vargar får sättas ut i renbetesområdet, och bara där ryker halva Sverige. Vidare får det inte finnas tamdjur i närheten av utsättningsplatsen och den får heller inte ligga i ett befintligt vargrevir. Som om inte den geografiska frågan vore tillräckligt svår är det fortfarande ingen som riktigt vet var vargarna ska komma ifrån. De flesta är överens om att det bästa alternativet är att låta djurparksvalpar adopteras av vargflockar, men då räcker knappast 20 stycken eftersom de flesta tidigt skulle dö. Och hur ska djurparkerna kunna producera så många valpar?

Ovanför hela frågan hänger hotet från EU-kommissionen, som eventuellt kommer att besluta att vargjakten strider mot habitatdirektivet. EU vill nu veta vad Sverige gör för att förstärka vargstammen, och det skulle vara väldigt olyckligt om regeringen för att hitta svar på den frågan hastade igenom varginflyttningen. Det verkar tyvärr inte helt osannolikt, med tanke på miljöministerns
tidigare slarv. Men den här komplicerade frågan måste få ta tid.