Medan Socialdemokraterna gick på pumpen, vann alliansen en historisk seger i valet 2010. Men det innebär inte att det saknas problem inom borgerligheten. Ännu så länge är problemet litet, som en reva i ett lugnt framskridande luftskepp. Men om det börjar storma kan revan snabbt fläkas upp och hota farkostens själva existens.
Alliansens evolution är ett skolboksexempel på tesen att stora partier vinner på koalitioner medan småpartier förlorar. I detta fall har Centern och i synnerhet Kristdemokraterna drabbats av Moderaternas hegemoni. Men fenomenet har indirekt påverkat även Folkpartiet. FP förlorade röster till C och KD "plötsligt och i valrörelsens absoluta slutskede", som det står i Folkpartiets valanalys.
Det handlar förstås om stödröstning.

När Folkpartiets partiråd sammanträdde i går sade Jan Björklund att sjabblet med sjukförsäkringen kostade alliansen riksdagsmajoriteten. Och även valanalysen andas irritation, särskilt över hur sjukförsäkringen hanterades i valrörelsens slutskede: alliansen verkade "lätt överrumplad" när frågan kom upp. Ämnet borde ha "skötts på bättre sätt", med större lyhördhet.
En av de mest överrumplade var utan tvekan KD:s Göran Hägglund, i TV4:s partiledardebatt. Han verkade knappt kunna reformen trots att den bereddes på hans socialdepartementet.
Till skillnad från Jan Björklund, sitter Göran Hägglund löst som partiledare. Den interna kritiken tilltar. Formellt kritiseras Hägglund för att inte ha förankrat ett (kryptiskt) utspel om vårdnadsbidraget. Reellt handlar det nog mest om att han har lett partiet i två förlustval. I dag är KD ett 2-procentsparti. Det är naturligtvis en katastrof.
KD:s framtid ser mörk ut. "Verklighetens folk"-retoriken gick inte hem, tack och lov. Nu vill Hägglund satsa mer på lag och ordning. Frågan är dock vilka kvarnar han ska slåss emot när inte ens Socialdemokraterna vill ha "mjukare tag". Dessutom är lag och ordning bara den trettonde viktigaste frågan i svenska väljares ögon.

FP är näst största alliansparti, men har också gjort två raka förlustval. Det är man inte nöjd med. I valanalysen sägs det rakt ut att varje alliansparti, inför nästa val, måste "kunna göra en självständig analys av de stora samhällsproblemen".
Mer egna race, alltså. För FP gäller det att hitta en andrafråga efter skolfrågan. Dessvärre föreslås det här att partiet ska veva vidare på integrationsfrågan.
FP borde lyssna på LUF-ordföranden, Adam Cwejman, som i Expressen i torsdags efterlyste mindre "kravliberalism", mer individfokus och att FP ska stå bättre upp för samhällets "utsatta och lidande".
Nå, mycket hinner hända fram till 2014. Centerpartiets inre liv, som knappast kan vara en fläckfri idyll, borde förr eller senare få yttre symptom. Och vilket blir Moderaternas nästa förvandlingsnummer?
Det kan komma att bli en händelserik mandatperiod på båda sidor om svensk politiks mittlinje.