Maud Olofsson har visat prov på ett megawattstarkt ledarskap och politiskt mod. Centerns medverkan till alliansregeringens energiuppgörelse tillhör en av mandatperiodens absolut viktigaste händelser.
I det fall de rödgröna skulle vinna är Sverige tillbaka i dyr osäkerhet och hycklande om en förtida avveckling. Hur ska egentligen framtidens elförsörjning tryggas? Det är ingen liten fråga, men energipolitiken har kommit i skymundan under valrörelsen. Något Mona Sahlin säkert är tacksam för.
Men det var självklart att Maud Olofsson skulle grillas stenhårt om kärnkraften under SVT:s partiledarutfrågning. Och är det något Centerledaren har lång verbal erfarenhet av, så är det just att förklara kärnkraftskompromissen. Därför var det lika självklart att Olofsson skulle bestå provet.
Problemet var snarare att intervjuarna Mats Knutson och Anna Hedenmo inte klarade sin uppgift. För Maud Olofsson är Maud Olofsson och ibland går det undan när entusiasmen kopplat greppet. Orden rinner som Vindelälven utan dammar och då gäller det att försöka hålla emot och förklara alla olika politiska teknikaliteter.
Det är troligen så att en stor grupp tv-tittare inte är fullständigt insatta i exempelvis hur "elcertifikaten" fungerar, vilka Olofsson återkommande hänvisade till.
SVT:s utfrågningar har präglats av ett pedagogiskt underskott: i stället för att redogöra för olika politiska begrepp och teknikaliteter har Knutson & Hedenmo kastat sig över nästa inövade följdfråga, allt för försöken att sätta partiledaren i fråga på pottkanten. Tittarna har lämnats i sticket för ofta.
Elcertifikat är alltså en extra elskatt på elräkningen som exempelvis subventionerar vindkraftsföretagen. De verkliga storkonsumenterna - den elintensiva industrin - är dock befriade. Vår elproduktion är dessutom redan i dag extremt klimatvänlig: endast tre procent av de svenska koldioxidutsläppen kommer från elproduktion. Och det kan vi tacka kärnkraften för.
Typiskt nog trasslade Maud Olofsson återigen till det när det gäller hennes förhållande till Vattenfall. Snacket om nya fina ägardirektiv är bara struntprat, Maud Olofsson har haft medarbetare från departementet i Vattenfalls styrelse och kunnat hålla sig kontinuerligt uppdaterad. Om hon brytt sig.
Bävrar må vara flitiga, men även de har sina begränsningar. Sanningen är nog att inte bara krisen i fordonsindustrin, ja hela den svenska industrikrisen, kom att tynga hennes statsrådstid så att annat kom i andra hand.
Jordbävningen på världens finansmarknaden var som bortblåst under SVT:s korsförhör. Olofsson borde ha fått chansen att lägga ut texten om hur hon höll emot kraven på direkt statsstöd i Saab-affären. Maud Olofsson får i alla fall godkänt som näringsminister och för sin insats hos SVT:s förhörsledare.
Sen måste konstateras: Centerledaren gillar uppenbarligen valrörelser. Då lägger hon med gott humör i en extra överväxel. Fast hänger väljarna med? Maud Olofsson borde belönas för att Centern är alliansens bästa vän och att den vänskapen avvecklade kärnkraftsmotståndet.
