Snart är den årliga högtid här då vi svenskar super, sjunger och sörplar i oss slumpartade djur. Det är en gemytlig tradition, som få förknippar med djurplågeri. Men skaldjur är också kännande varelser och de tusentals ton kräftor som kokas levande upplever sammantaget betydande smärta. För att inte tala om de 100000 älgar som sätter livet till i den därefter kommande folkfesten.
De åtminstone tio procenten älgar som skadeskjuts lider förvisso något alldeles oerhört, men även ett perfekt satt skott gör ont på djuret.
I samband med jakt och fiske är det helt i sin ordning att avrätta djur utan några krusiduller, men domesticerade djur måste enligt svensk lag bedövas före slakt. Därför är det förbjudet i Sverige att producera kött enligt traditionella judiska och muslimska kosthållningsregler.
På gårdagens DN Debatt påminde en trio kristna företrädare i en appell mot förbudet om dess antisemitiska bakgrund.
Det var Nazityskland som på 30-talet pressade Sverige att förbjuda så kallad "skäktning", den av judendomen och islam föreskrivna slaktmetoden.
Förutom Sverige är det i Europa bara Schweiz och Norge som har liknande förbud, och också de stammar från en tid då man ville hålla judar borta. I dag försvaras regelverken med djurrättsliga argument.
Men att döda djur utan bedövning ingår som sagt även i svenska traditioner. Och korrekt kosher- eller halalslaktade djur lider knappast värre än de som slaktas i våra svenska grisfabriker. "Bedövning" låter kanske milt och snällt men innebär oftast att man avfyrar en bultpistol mot djurets hjärna.
Det finns många myter om kosher- och halalslakt, som passar främlingsfientliga föreställningar om "utlänningars" blodtörst. Många tror att djuren dör av att tappas på blod. I själva verket avlider de nästan ögonblickligen, av strypt syretillförsel.
Självklart känner djuren ändå obehag, men så är fallet i all slakt. Det är förstås bekvämt att peka finger åt judar och muslimer och samtidigt förtränga tankarna på hur ens egen Scanskinka hade det i livet. Men det går inte moraliskt ihop.
Så länge vi har en ordning där människan är herre över djuren måste den gälla även judar och muslimer. I dag tvingas de som håller kosher och halal att lägga ner mycket pengar och stor möda på att importera kött, dessutom från länder som saknar Sveriges starka djurskydd. Detta innebär också onödigt långa och miljöbelastande transporter.
Det är säkerligen obegripligt för många att slaktritualer kan ha en sådan betydelse. På samma sätt begriper sig vissa inte på kräftskivor och älgjakter. Men vi måste helt enkelt lära oss att acceptera varandras olikheter. Det finns ingen rimlig anledning att behålla förbudet mot kosher- och halalslakt.
