Den 30 juni i år dömde Uppsala tingsrätt en man som haft 51 bilder av barn i sexuella situationer på sin hårddisk.
Det unika med detta mål är att övergreppen aldrig ägt rum. Varken barnen eller förövarna existerar i verkligheten: de bilder mannen dömdes för att inneha var tecknade.
Den dömde upplänningen är kännare och översättare av japanska serier, manga. Det är en genre som omfattar en mängd olika stilar och ämnesområden - även pornografi. I Japan säljs sådana serier, ibland med "barn" i rollerna, helt öppet.
Det är sådana bilder mannen laddat ner från internet för att, hävdar han, hålla sig à jour med mangakulturens utveckling. Domstolen accepterade inte argumentet, utan konstaterade att också tecknad barnpornografi är straffbart. Böter utdömdes.
Övergrepp mot barn är svåra att diskutera, inte minst för politiker. Ingen vill, naturligt nog, framstå som försvarare av pedofiler. Det är fullt begripligt och inte bara, som det ibland hävdas, resultatet av någon "moralpanik". Men de legitima kraven på ett starkt skydd för barn leder samtidigt ofta till att normala politiska mekanismer sätts ur spel - ingen vill, eller vågar, agera djävulens advokat.
Det är sedan 1999 förbjudet att tillverka, sprida och inneha barnpornografi. För tre veckor sedan blev det också förbjudet att titta på barnpornografiska bilder. Målet med lagändringen är att komma åt personer som söker på nätet efter barnpornografi, utan att inneha bilderna på hårddisken.
Alla människor - utom pedofiler - vill att pedofiler ska kunna stoppas effektivt och att sexuella övergrepp på barn ska kunna avslöjas och avbrytas nästan till varje pris som helst. Men ändå; att en frihetsinskränkning av denna dignitet kan slinka igenom regering och riksdag utan att det blir någon egentlig debatt är inte ett demokratiskt friskhetstecken.
Illa är det också att barnpornografin ständigt kan resas som argument för alla möjliga integritetskränkande åtgärder. Nyligen försvarade exempelvis Alf Svensson (KD) datalagringsdirektivets massövervakning av sökningar på internet med just detta argument.
Mest principiellt problematiskt är det emellertid att barnpornografiförbudet omfattar sexuell fiktion, som teckningar.
Hur obehagliga och otäcka fiktiva verk än kan vara, och vad man än kan tycka om japansk porr med tecknade barn, så finns här faktiskt inga offer. Barnen i upplänningens mangaserier har inte blivit antastade. För de är seriefigurer.
Ordet "moralpanik" bör man inte använda för lättvindigt, men det ena kan lätt leda till det andra när förbudslogiken börjar rulla och inga motkrafter finns.
Är tecknad djurporr verkligen acceptabelt? När kommer kraven på att Disney ska klä på de skamlöst byxlösa småttingarna Knatte, Fnatte och Tjatte?
