När man googlar på "moské" och "Stockholm" får man bland annat upp träffen "pizza nära Stockholms moské". Det är sajten pizzakartan.se som försöker lotsa stockholmaren rätt i 2000-talets huvudstad.
Stockholmsmoskén byggdes år 2000. Då hade islam funnits som organiserad religion i Sverige i 50 år. På den tiden, på 60-talet, fanns det inte en enda pizzeria i Stockholm. Den första i Sverige öppnades i Västerås på 40-talet, för att mätta italienska gästarbetare på Asea.
Då rynkades det på näsan, både åt pizzan och åt italienska immigranter som fick dras med precis samma epitet som vissa kretsar använder om dagens nykomlingar: svartmuskiga, kriminella, omöjliga att integrera och ute efter vår välfärd.

Förr eller senare kommer islam och muslimer bli en integrerad del av det svenska. Ingen vettig människa kommer att tjafsa om moskéer.
Men än så länge tjafsas det ordentligt. Det tog 20 aktiva år för muslimerna i Stockholm att krångla sig förbi protester, överklaganden och byråkrati innan huvudstadens första riktiga moské kunde öppnas. Nu står den där, stilig och hemtam, i Södermalms vimmel.
På senare tid har det tjafsats i Göteborg. Högerrasister har larmat och gjort sig till. Men i torsdags togs det första spadtaget för att bygga moskén på Hisingen.

För människor som har som hobby att avsky invandrare är detta förstås en motgång. Men för alla som vill att integrationen ska lyckas, att Sverige ska navigera framgångsrikt genom förändringens ofrånkomliga vindar, är ett moskébygge en glad nyhet.
Före moskén kallade sig muslimerna i Stockholm skämtsamt för "Sveriges största undergroundrörelse", kan man läsa på Stockholms moskés hemsida. Nu har de en vacker, respekterad byggnad uppe "på ytan". Det avdramatiserar. Det normaliserar. Det gör Sverige till en ny helhet.

I brist på andra finansiärer har muslimerna bakom moskébygget på Hisingen tvingats ta hjälp från Saudiarabien, där en hårdför wahhabitisk lära regerar. Denna trend finns i hela Europa och den är förstås inte idealisk.
Men förhoppningsvis kommer tillräckligt många svenska muslimer att bli tillräckligt etablerade och resursstarka i framtiden för att riktigt kunna blir herrar - och damer - över sin svenska islam.
Och förhoppningsvis kommer framtida svenskar med muslimsk bakgrund att kunna se på sina moskéer som gammelsvenskar ser på kyrkorna: som vardagliga, som heliga byggnader eller bara som ett kulturarv som man strosar förbi på sin väg till pizzerian.