Debattens vågor har gått höga efter nyheten att Nationaldemokraternas tidning i år kammar hem 1,6 miljoner i statligt presstöd. Tidningen Fokus chefredaktör Martin Ahlqvist hoppade nyligen av från presstödsnämnden i protest. Ahlqvist säger sig inte kunna medverka till att "skattepengar finansierar rasism" (DN Debatt 23/4).
ND:s Nationell Idag har sedan augusti förra året kommit ut varje vecka och är kvalificerad för presstöd. Hur obehaglig den än är, är den inte olaglig. Nämnden har med andra ord agerat enligt reglerna. Presstödsförordningen är tydlig:
Presstödsnämnden får "inte ta hänsyn till vare sig tidningens politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor".
Alternativet vore att myndigheter skulle agera politiska smakdomare när de delade ut resurser.
Det kan verka lätt i fallet med ND-tidningen, men var och hur ska den gränsen i så fall dras?
Det som är kvalitet och demokratiskt värdefullt i någons ögon kan mycket väl vara undermåligt och motbjudande i någon annans.
Dessvärre verkar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) inte se de komplikationerna.
Hon sa häromdagen till Ekot i Sveriges radio att:
"Även om det handlar om yttrandefrihet så är det inte samma sak som att skattebetalarnas pengar ska gå till att stödja den här formen av media".
Det omöjliga avgörandet om vilka tidningar som bör få stöd är bara ett av många problem som uppstår med presstödet.
Stödet som sådant, att staten stöttar vissa tidningar framför andra, är fel i grunden. Systemet infördes en gång i tiden för att säkra den politiska pluralismen i pressen.
I dag är partipressen historia och flera av de mindre tidningar som kvalificerar sig för pressstödet ingår nu i stora koncerner.
Medielandskapet har ändrats radikalt. Morgonpressens konkurrenter finns på nätet, i form av nya tv-kanaler och gratistidningar.
Det finns, tack vare nätets utveckling, många sätt att göra sin röst hörd på.
Det startas nättidningar, bloggar och det twittras - helt utan presstöd. Där finns mångfald om något.
Desto svårare är det att se hur dagens pressstöd gynnar pluralism. Ett system som räknar pappersexemplar för att avgöra en tidnings spridning är oerhört föråldrat.
Och det premierar tricksande i syfte att få maximalt i presstöd.
Exempelvis är ETC numera inte bara en tidning, utan sju stycken - som totalt får 12 miljoner kronor i presstöd i år. Genom att skydda existerande tidningar försvåras samtidigt nyetableringen av konkurrerande röster.
Adelsohn Liljeroth har rätt i att skattebetalarnas pengar inte borde gå till rasistisk smörja.
Men vi kan heller inte välja ut tidningar med "rätt" åsikter.
Lösningen som återstår är den enda rimliga, att en gång för alla slopa det problematiska och förlegade presstödet.
Expressen rättar: I en tidigare version skrev vi att ETC:s sju editioner får tolv miljoner kronor var i presstöd. Det är fel. ETC får tolv miljoner kronor totalt.
