Göran Hägglund nämnde inte köksbord en enda gång under sitt tal i går i Jönköping, där Kristdemokraterna firar "kommundagar". Inte en enda gång.
Tråkmåns.
Men han gav några kängor åt sina kära fiender, vänsterradikalerna. Bråket i höstas betraktas uppenbarligen som KD:s sammetsrevolution, internt. Det var "då Kristdemokraterna tog sig ton. Det var då vi sa ifrån. Det var då vi gav röst. Vi gav röst åt dem som lever i en verklighet där allt inte är ideologi."
Hägglund kritiserade också vänsterns vilja att pracka på människor sina värderingar. Och så utbrast han: "Förbjud förbuden!"
Detta är en märklig och äventyrlig retorik. Om man fnyser åt ideologi, värdegrundad opinionsbildning och lagstiftningsarbete - då kanske man faktiskt bör lämna partipolitiken och starta ett dansband.

Politik utan ideologi, värderingar och lagstiftning är ju ingen politik alls. Det är ett vakuum. Och Kristdemokraterna befinner sig, av partiledarens tal att döma, i ett vakuum.
Det bjöds lite ditt och lite datt, utan kraft och riktning. Hurra för vårdnadsbidraget. Vårdköer är inte bra. Sossar är dumma. Skatter är onda. Ohly är knäpp. Marknadsekonomi är vackert. Ekonomism är fult. Kvotering är vedervärdigt.
Det är svårt att se vilka slagkraftiga idéer KD ska kunna vinna röster på i valet. De lovar pensionärerna skattesänkningar. Men det gör Moderaterna också. För övrigt kommer alla partier att fokusera på det växande äldresegmentet.
Sjukvård är ett huvudnummer för socialministerns parti, förstås. Men en valvinnare? Knappast. Sjukvård är komplicerat, det finns ingen lätthanterlig "betyg eller inte betyg"-konflikt just nu och brukarna är ganska nöjda.

I avsaknad av en folklig fråga à la fastighetsskatten måste Kristdemokraterna erbjuda något annat - en hållning som inger väljarna förtroende. Men vilken? I sitt tal utropade Hägglund att den utredning om sjukvård för asylsökande, gömda och papperslösa som har tillsatts aldrig hade blivit verklighet "om inte Kristdemokraterna hade suttit i regeringen!"
Och, visst, det är ett utmärkt initiativ. Det visar KD från dess bästa sida, den som är förankrad i medkännande kristen etik. Förankrad i värderingar, kort sagt. Kan KD kliva fram som det moraliska korrektivet i alliansen? Nej, knappast. Partiet är ju inne på köksbordskonservatism, som är mer grälsjuk än moralisk.

Exakt hur stora problem KD har med kompassen kunde man ana i går när kända partiföreträdare sa de mest obehagliga saker om burka och niqab.
"Ohygieniskt och äckligt!" sade Annelie Enochson.
"Att vara maskerad på tunnelbanan, vi vet ju inte vem som finns under den där burkan," sade Ingemar Vänerlöv, som tydligen tror att stockholmare regelmässigt avkräver varandra legitimation i kollektivtrafiken.
Mycket dystert. Och så är det, på det hela taget. Mycket dystert för KD.