Ebba Lindsö blev inte långvarig som vd för Svenskt näringsliv. I dagarna kommer hon ut med boken "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv" där hon skriver om den stormiga tiden. Förutom maktspelet, huggen i ryggen och ryktesspridningen berättar hon om de mer subtila tecknen på att hon inte ansågs rätt:
"Jag fick välvilliga tips om att ändra mitt yttre. Klippa håret. Ha lite andra kläder. Le mindre. Uttala mig mer manligt." Lindsö hade gått in i väggen. Kostymväggen.
Det svenska näringslivet är mycket mansdominerat, och kvotering av bolagsstyrelserna skulle onekligen vara ett lockande sätt att bryta detta.
I Norge har en sådan åtgärd på kort tid lett till att alla berörda företag uppnått målet, och samtidigt sänkt medelåldern och höjt utbildningsnivån i styrelserna.

Den moderata partisekreteraren Per Schlingmann förvånade nog alla när han i veckan avslöjade att partiet är berett att lagstifta om kvotering om inte näringslivet fördubblar antalet kvinnliga styrelseledamöter till 2014. Moderaterna verkar glädjande nog ha tappat lite av sin beröringsskräck inför jämställdhetsfrågorna.
Det vore beklagligt om det ledande borgerliga partiet inte brydde sig om näringslivets sorgliga oförmåga att använda sig av kvinnors kompetens. Samtidigt är kvoteringsfrågan knepig. Lagstiftning skulle visserligen ge snabbt resultat, men är principiellt svår att försvara. Det privatägda näringslivet måste få avgöra styrelsesammansättningarna själv, utan statlig inblandning.
Däremot borde de statliga och kommunala bolagen, som ofta är rena gubbnästena, föregå med gott exempel. Här måste man ställa betydligt tuffare, och konkreta, krav.

Det gäller också att vidga debatten. Föreställningen om att bara tillräckligt många tjejer tar sig in i styrelserna (i Sverige bara några tusen poster) så löser vi jämställdhetsproblematiken, är märkligt seglivad. Minst lika viktigt är att få in kvinnor i ledningsgrupperna och på andra höga chefspositioner. Till skillnad från styrelseledamöterna som sammanträder med långa mellanrum arbetar dessa personer dagligen i verksamheten och kan utöva ett mer direkt inflytande över företagskulturen.
Dessutom finns det andra aspekter som gör att svenskt näringsliv är mer enkönat än till exempel USA:s.
Här är det inte lika socialt accepterat att använda sig av hjälp till hus, barn och hem. De kulturella förväntningarna på kvinnor att vara närvarande mammor, och samtidigt präktiga hushållerskor, gör att alltför många inte fullt ut orkar satsa så mycket på karriären som ofta krävs.
Schlingmann, och även feministen Anders Borg, får gärna fortsätta att piska sitt parti framför sig i jämställdhetsdebatten.
En tredelad föräldraförsäkring vore till exempel utmärkt att driva.
Det finns många andra frågor att ta i itu med, men kvotering av börsbolagsstyrelserna bör strykas från listan.