Sakine Madon: Kritik av islam är inte hets
De svarta rubrikerna om muslimers situation i det svenska samhället har ploppat upp i rask takt på sistone. De ger intrycket av att vi står på randen till ett storkrig mot muslimer som lever i väst.
Så är det lyckligtvis inte. Jag har svårt att – och här är jag långt från den ende – att känna igen mig i de onyanserade och verklighetsfrånvända perspektiv som lyfts fram på diverse debattsidor. Låt mig ge två näraliggande exempel.
I förra veckan fanns här på debattsidan i Expressen en artikel, ”Medierna skyldiga till muslimhatet” (11/6 -07), där det påstås att muslimer utsätts för rasism av medier.
”Muslimer framställs som grymma, ondsinta, giriga och perversa med diverse negativa säregenskaper. Fixering vid utseendet tangerar rastänkandets föreställningar härrörande från 1930-talet.” Utan att kunna hitta relevanta
exempel från dagens Sverige dras den överspelade historien kring Jyllandspostens karikatyrer upp. Islamofobin i medierna handlar ”bland annat om de omdiskuterade Muhammedkarikatyrerna”, skrivs det.
Jaså, det handlar ”bland annat” om karikatyrerna. Och vad är det andra, då? Har jag kanske missat tidningsredaktioner som hetsat friskt mot oss med muslimsk bakgrund?
Det utvecklas förstås inte i artikeln, som i stället målar upp en svepande bild av ”islamofobi och rasism”. Det är som om skribenterna försöker att höja tonen till max i syfte att dölja sin dåligt
underbyggda tes.
Ett liknande exempel är en artikel i Svenska Dagbladet från i söndags med rubriken ”Hets mot muslimska kvinnor”, där det varnas för att mörkerkrafter vill förbjuda slöjor. Men allvarligt talat, skulle ett gäng virriga sverigedemokrater och en handfull islamkritiska radikalfeminister från Iran verkligen vara ett reellt hot mot vuxna kvinnors frihet att bära slöja? Och är all kritik mot kulturell klädsel ett tecken på ”hets”?
Även i denna text dras skräckexemplet Danmark upp: Se på Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard så knäpp hon är.
Tolka mig rätt nu, för ja, bilden av muslimer är många gånger skev även i Sverige. Det finns fördomar som inom vissa grupper tippar över i islamofobi. Utan tvekan. Men till att därifrån se muslimhat överallt är steget långt och faktiskt onödigt. Att dessutom blanda ihop islamofobi med religionskritik är direkt korkat. Konsekvensen blir en frånvaro av nyfikenhet och ifrågasättande, en frånvaro av debatt. För vem vill bli anklagad, ens misstänkt, för islamofobi och rasism?
Jag undrar bara vem dessa grova anklagelser, denna överdrivenhet och rädsla för minsta lilla islamkritik egentligen hjälper. Om syftet är att öka förståelsen och toleransen för muslimer misslyckas det totalt. Tvärtom befäster det schablonbilden av muslimen som inte tål ifrågasättande i ett öppet och sekulärt samhälle.
Varför envisas med att underblåsa den typen av föreställningar? Tänk på det nästa gång ni sitter och författar något som ska likna en seriös artikel.
Av Sakine Madon
sakine.madon@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan