En smutsig ledarkampanj
Så trädde Sven Otto Littorin äntligen fram i offentligheten. I mejlintervjun med DN i går säger Littorin att han "förnekar brottsanklagelserna" och inte vet vem den anonyma kvinna som Aftonbladet benämner "Anna" är.
Tidningens Lena Mellin understryker att om Littorin "sagt att han absolut inte köpt sex av den här kvinnan så hade vi inte publicerat uppgifterna." Det är ett märkligt påstående. Ponera att det funnits eller inkommit uppgifter som sakligt sänkt Littorins dementi. Inte hade AB avstått att skriva då, eller?
Såväl Littorin som Reinfeldts presschef Roberta Ahlenius säger nu att tidningen erbjudits en skriftlig dementi kvällen före publiceringen.
Här står alltså ord mot ord, vilket inte riktigt stämmer i själva sakfrågan då "Anna 30" förblir anonym. Att bemöta anklagelser från en sådan uppgiftslämnare är en mardröm.
Aftonbladets så kallat "oberoende" socialdemokratiska ledarsida har under en veckas tid kampanjat stenhårt mot både Littorin & Reinfeldt.
Det är inte så märkligt: ledarsidan är i praktiken LO-ägd. I egenskap av arbetsmarknadsminister och ansvarig för a-kassepolitiken har Littorin varit LO:s och ledarsidans mest kritiserade minister.
Och Littorin-affären öppnade förstås möjligheten att försöka dra ner förtroendesiffrorna för Reinfeldt. Kort sagt har AB:s ledarsida fungerat som den lojala torped åt Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin man vanligen är. Fullständigt fixerad vid Littorin har man sprutat ut insinuanta angrepp och tvärsäkert agerat domstol.
Torsdag 8 juli, dagen efter Littorins avgång fastslår Kennet Andreasson på AB:s ledarsida att "det är inte synd om Sven Otto Littorin."
Jo, man kan faktiskt tycka synd om ex-ministern. Han befinner sig i en svår och uppslitande vårdnadstvist. Och tror Andreasson att Littorin ljuger när han berättar om sina djupa depressioner?
Fredag 9 juli. Eva Franchell tar över piskan och skriver att "Sverige kan ha haft en brottsling i regeringen". Och fortsätter: "Ligger det ett brott bakom Sven Otto Littorins avgång är det höjden av omoral att skylla på familjeskäl."
Men det finns fortfarande ingen polisanmälan. Ingen förundersökning. Inget åtal och ingen dom. Och kommer heller inte att finnas om AB:s uppgifter skulle stämma då det eventuella brottet är preskriberat.
Lördag 10 juli. Franchell fortsätter och avkunnar sin dom: "Aftonbladets avslöjande är väl underbyggt och övervägt" och "Sexköp är rent generellt ett brutalt utnyttjande av svaga människor och inte en fråga någon regering kan sopa under mattan av rädsla att förlora makten."
Söndag 11 juli. Franchell tvärvänder plötsligt, framhåller att Littorin inte är dömd för brottet och anklagar Reinfeldt för "utfrysning" av Littorin. Men hon avslutar sedan med att spekulera om Reinfeldt "drabbats av moralångest inför misstanken att en sexköpare och brottsling suttit i regeringen i nästan fyra år."
Några tecken på ångest över tonläget och de grova orden hos torpeden Franchell står dock inte att finna. Fritt fram att sparka på en minister som redan ligger, ett val ska ju vinnas åt Mona Sahlin.
Måndag 12 juli. Helle Klein kliver in på banan och fastslår att det är "en sjaskig historia om ännu en av maktens män som ägnat sig åt sexköp." Reinfeldt anklagas för "iskall cynism" och de nya moderaternas signum är "förljugenhet".
Men tänk om Littorin talar sanning, Helle Klein? Och tänk om den uppslitande vårdnadstvisten faktiskt bränt ut honom?
Det är förstås av underordnad betydelse för AB:s ledarsida. Valet ska vinnas till varje pris. I slutet av september skriver man säkert en ledare och beklagar sig över allt smutsigt kampanjande i valrörelsen.
Av Ledarredaktionen
ledare@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan