Ann-Charlotte Marteus: Dumhögern i klimatdebatten
KLIMAT
I tisdags skrev den liberale Neoredaktören Mattias Svensson i Expressen att "ekologi har blivit det nya bruna". Klimatfrågan har "kapats" av "alarmister" som med sitt "tonläge" manar fram drömmar om gröna diktatorer som ska tvinga människor till klimatvänlig underkastelse.
Vad är det för trams? Vad är det för alarmister som har kapat frågan? Världen har samlats i Köpenhamn och klimatsamtalen har hittills inte ens kunnat ståta med en lagom god vilja.
Alarmet är frånkopplat, kasserat. Så varför är den klimatomedvetna högern så förtjust i den här sortens retorik?
Liberaler av Svenssons snitt är lite för smarta för att liera sig med tossiga klimatförnekare. Så de antyder inte (längre) att växthuseffekten är en socialistisk hallucination. Men där tar det stopp. När problemet till slut motvilligt har accepterats vill de göra exakt samma sak som klimatförnekarna åt hotet, nämligen ingenting,
För att ursäkta sin passivitet antyder de att människor som vill ha en kraftfull klimatpolitik har ett oresonligt "tonläge" som utesluter alla vettiga människor.
Liberalerna är vettiga människor. Civiliserade. Kyliga. De vet nämligen att det inte är någon fara på taket. För någon kommer alldeles snart att uppfinna något som trollar bort utsläppen.
Som bevis för att någon alltid kan trolla fram lösningar på stora problem, hänvisar Mattias Svensson till agronomen Norman Borlaug som forskade fram en ny vetesort. Den "räddade världen undan svälten".
Exakt varför miljoner människor trots det envisas med att svälta, kan man ju fråga sig. Men Svensson är lyrisk. En enda man, jublar han, "åstadkom vad ingen diktatur och ingen plan var mäktig, och detta utan lidande och försakelse."
"Vad världen behöver," fortsätter han, "är inte diktatur, restriktioner och kontroll utan en ny Norman Borlaug, någon med en fungerande vetenskaplig lösning".
Herre jösses.
Den ideologi som kallas liberalism ställer förnuftet i centrum. Rationalism framför allt. Men det roliga med vissa liberaler är att de, vad gäller klimatet, har en rent religiös tro på förnuftet och framstegstanken: Bereden väg för Forskaren; Hosianna, Ratio!
Om fnoskiga "ekofascister" drömmer om att en grön Mao ska fixa klimatpolitiken, är detta den fnoskiga högerns motkandidat: Professor Messias.
Det är hög tid att sluta drömma om fantastiska män och Alexanderhugg. Javisst, människan är enormt uppfinningsrik. Men om allt hade skötts förnuftigt hittills hade vi inte varit på väg mot en klimatkollaps. Något gick liksom fel.
Växthuseffekten är ett gigantiskt marknadsmisslyckande, betingat av att det inte finns något pris på atmosfären. Det inser kloka ekonomer, även liberala sådana.
Ett rejält pris på växthusgaser måste sättas - och under trycket från den tvångströjan kan förhoppningsvis vår arts uppfinningsgeni leda oss till gröna lösningar.
Men utan restriktioner och nödvändiga försakelser kan kyliga liberaler komma att möta samma öde som de listiga lirare som ignorerar brandlarmet, och sitter kvar med fötterna på bordet:
De blir stekta.
Av Ann-Charlotte Marteus
ann-charlotte.marteus@expressen.se
