Bråka på, Bildt

Twingly bloggsök

JERUSALEM
Bråken mellan Sverige och Israel har avlöst varandra under hösten. Först handlade det om Donald Boströms famösa artikel i Aftonbladet om påstådd israelisk handel med palestinska organ. En hafsig och djupt ohederlig anklagelseakt förvisso, men Israels försök att göra utrikespolitik av den saknade all vett och sans.
Nästa vedträ på brasan kom när Bildt uttryckte sitt stöd för Goldstone-rapporten om krigsförbrytelser under Gazakriget. Det fick Israels vice utrikesminister Danny Ayalon att gå i taket och hota att kalla hem landets Sverigeambassadör.
Under de senaste veckorna har så en tredje kris seglat upp i de svensk-israeliska relationerna. Israel anklagar Bildt för att försöka kuppa igenom en ny Jerusalempolitik från EU:s sida.
I sak är det en korrekt anklagelse. Under det svenska ordförandeskapet har EU för första gången börjat tala högt om att Jerusalem måste bli framtida huvudstad för två stater. Givet att inga EU-länder faller till föga för den intensiva israeliska lobbykampanjen kommer kravet att upprepas när utrikesministrarna möts i Bryssel i morgon.

Av alla duster som Bildt har med sina israeliska motparter är detta den avgjort viktigaste. Med Jerusalem står och faller tvåstatslösningen. Och situationen i östra Jerusalem blir alltmer akut.
Israel menar att EU föregriper framtida fredsförhandlingar med sin nya policy. I själva verket är det Israel självt som ägnar sig åt just detta. Alltsedan ockupationen av östra Jerusalem 1967 och den efterföljande annekteringen 1980 har man gjort allt för att befästa Jerusalem som Israels eviga och odelbara huvudstad.
Metoderna är ofta samvetslösa. För att förändra demografin i östra Jerusalem har det byggts 50000 bostäder åt israeliska bosättare sedan 1967, enligt en färsk hemligstämplad EU-rapport. Palestinierna däremot beviljas bara 200 bygglov per år. Detta trots att den palestinska befolkningen har fyrdubblats sedan 1967 och uppgår till över 250000 personer.

Trångboddheten är enorm och när palestinierna försöker bygga ut utan bygglov riskerar de att få sina hus rivna.
Diskrimineringen går igen på område efter område. Palestinierna utgör 35 procent av Jerusalems befolkning, men tilldelas bara mellan 5 och 10 procent av stadens budget. De riskerar dessutom att bli fråntagna sina uppehållstillstånd om de vistats utomlands under lång tid.
Den övergripande planen är uppenbar. Östra Jerusalem ska skäras av från Västbanken med hjälp av muren och en hästsko av judiska bosättningar. Samtidigt ska stadens palestinska befolkningen klämmas ihop och i bästa fall också packa ihop.
Varje gång jag besöker Jerusalem ser jag hur denna plan avancerar - spadtag för spadtag, flagga för flagga. Det är en förfärlig politik, såväl mänskligt som politiskt. Det är inte på avlägsna kullar ute på Västbanken som fredens möjligheter byggs bort, utan just i och kring östra Jerusalem.

Israel har gett upp drömmen om ett Stor-Israel, men håller absurt nog fast vid drömmen om ett Stor-Jerusalem.
Absurt eftersom det skulle innebära att Israel tvingas härbärgera hundratusentals palestinier inom sina permanenta gränser. Det är samma Israel som av demografiska skäl inte vill ta emot mer än ett symboliskt antal palestinska flyktingar efter en fredsuppgörelse.
Allt fler israeler både inom och utom det politiska etablissemanget inser att detta inte går ihop och att en delning är oundviklig. Men i väntan på en fredsuppgörelse som aldrig kommer fortsätter inringningen av östra Jerusalem.
Därför måste omvärlden protestera. Vi behöver inte nya fredssamtal, som ändå bara tjänar som en kuliss så länge högern styr Israel och palestinierna är splittrade. Vad vi behöver är en omvärld som vågar sätta ner foten i fråga om Jerusalem. Israels frysning av bosättningarna är ingenting värd så länge den undantar det viktigaste området av alla.

EU måste häva hemligstämpeln på sina årliga rapporter om den alarmerande situationen i östra Jerusalem och kasta munkaveln.
Om Bildt lyckas få med sig EU-länderna på att högt och ljudligt kräva en framtida delning av Jerusalem har han gjort sin största insats hittills som utrikesminister.

Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se