Skriv ut Textstorlek:

Grå möss i finrum

Den brittiske utrikesministern, David Milliband, ville ha en EU-president som "kan stoppa trafiken i Peking". Men det blev inte en Tony Blair. Det blev en Herman van Rompuy.
Det skulle inte vara lätt att ge ett tydligt signalement på Herman om han gick vilse. Han är ganska - suddig. Men han har lyckats hålla ihop bråkiga Belgien under sin tid som premiärminister, vilket tyder på att han behärskar medlandets konst. Så han kan kanske minimera risken att Europeiska rådets sammanträden blir polska riksdagar.
Om han kan öka EU:s tyngd på världsscenen - en av intentionerna bakom Lissabonfördraget - är mer tveksamt.
van Rompuy blir dock inte ensam på världsscenen. EU har fått en utrikesminister som på papperet har betydligt mer bett än presidenten. Brittiska Catherine Ashton blir chef för en diplomatkår på nästan 6000 personer och dessutom EU-kommissionens vice ordförande.
Ashton har redan tvingats försvara sig mot anklagelser om bristande erfarenhet. Och hon lyckas kanske inte lösa Mellanösternkrisen i år. Men hon var minister under Tony Blair, adlades av honom och baxade så småningom Lissabonfördraget genom överhuset. Hon har varit EU:s handelskommissionär i ett år och anses ha förhandlat skickligt med bland annat Kina.
Hon kan växa med sin uppgift - och hon får rentav anstränga sig för att bli lika slätstruken som dagens "utrikesminister" Javier Solana.
Varför blev det då inte Tony Blair och Carl Bildt? Varför tog inte EU chansen att ge unionen kraft och karisma?
En förklaring är att många aktörer inte alls vill ha ett starkt EU.
Och medlemsländernas representanter inte vill bli överglänsta. De stora, som Sarkozy och Merkel, vill inte bli överglänsta på den internationella scenen. De mindre länderna vill inte bli överglänsta när det är deras tur att vara ordförandeland.
En annan förklaring är att när många länder måste enas om en kandidat som ska tolereras av alla, då blir det urvattnat. Starka personligheter väcker starka känslor, positiva - och negativa.
Det här dilemmat dras inte bara EU med. FN:s nuvarande generalsekreterare Ban Ki-Moon är tunn som vatten. Hans företrädare Kofi Annan blev däremot en kraftfull aktör. Ett brinnande världssamvete. Men bilden av honom, när han valdes, var av en lugn, lågmäld tjänsteman. Samma sak med Dag Hammarskjöld. Han var en anonym tjänstemannatyp som växte ut till aktivist.
Hammarskjöld och Kofi Annan är undantagen i en grå rad av generalsekreterare. Det vore verkligen beklagligt om EU-ledarna blev lika färg- och kraftlösa.
Om världens länder bryr sig om de frågor som världens folk måste lösa gemensamt, måste de höja sig över nationella särintressen och låta ledare med genuina ledaregenskaper lotsa de internationella organisationerna.
Låt oss slippa medelmåttornas tyranni på världsscenen.

Av Ledarredaktionen
ledare@expressen.se

Publicerat 21 november 2009

Uppdaterad 21 november 2009

Dela: (?)

Visa fler

Visa länk till artikeln

Translate

Spara

Skriv ut

Det finns 23 kommentarer på artikeln

Logga in och kommentera

Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Postat av

Rabarber den 22 nov 2009 kl 22:14
Försvarare (22 nov kl 20:53):
Du låter så idealistisk, så aningslös. Jag har en mycket krassare syn på människor. Det är ingen som helst hemlighet att när man kommer tillräckligt högt upp i en hierarki, så tappar man mer och mer av sina ädla avsikter, om man nu har haft sådana. Alla har det inte ens från början. Men för att komma till den högsta toppen, så har säkert alla använt byten av tjänster och gentjänster, annars skulle de inte sitta där de sitter. Det är ju trångt däruppe. Angående Reinfeldt, att han enligt dig är icke-kristen: Just det, och det tror jag är den saknade pusselbiten.

Den som först kläckte tanken om ett enat Europa, var kanske en idealist, med tanke på hans bakgrund. Men så fort han började samarbeta med andra, så kom stora maktambitioner in i bilden. Både politiska och religiösa. Resultatet börjar vi se idag.

Postat av

försvarare

69 den 22 nov 2009 kl 20:53
@rabarber
Håller med dig om att EU från början är en katolsk idé.
Det handlar om försoning mellan söndrade länder och ideologier, Den tanken är väldigt riktig.
Men samtidigt spekulerar du vilt om pris och belöning, vilket jag tror är fel. Vad jag vet är Reinfeldt icke-kristen.
Inte heller tror jag att det handlar om katolska kyrkan i sig.
Utan om att genomföra den syn på världen som katolska tänkare har, där man inte vill se Europa som ett sekulariserings projekt, utan som ett område där pluralismen accepteras, inklusive religionen.
Alla kristna är där på samma linje

Postat av

Zakam

23 den 22 nov 2009 kl 00:42
Vad sägs om repressentanter vi demokratiskt har VALT??
Jag vill verkligen inte att en katolsk kristdemokrat ska repressentera mina intressen i EU!

Postat av

Rabarber den 22 nov 2009 kl 00:25

Att Tony Blair har konverterat till katolicism, är egentligen ett ganska intressant fenomen. Sätter man ihop det och några andra, så bildas ett mönster. Ashton sägs ha "baxat" Lissabongfördraget igenom i överhuset, precis som Reinfeldt "baxade" igenom det för Sveriges del, utan folkomröstning, och dessutom "övertygade" han Tjeckiens president att skriva på. Alla tre, Blair, Ashton och Reinfeldt förväntade sig säkert någon typ av belöning för sina handlingar (Blair för att ha konverterat till den i sammanhanget "rätta" tron, Ashton och Reinfeldt för att ha levererat trilskande medlemsländers underskrifter för Lissabonfördraget).

Ashton fick belöningen, Blair och Reinfeldt ser ut att ha kammat noll hittills. Kanske behövs de ett tag till, så man håller dem på halster. Eller så har de gjort sitt och får se sig blåsta. Den som lever, får se.

Postat av

Rabarber den 22 nov 2009 kl 00:10
Försvarare (21 nov kl 20:31):
Hur man väljer att tolka EU beror på hur insatt man är. Att det till stora delar rör sig om ett katolskt projekt, är helt klart, och ingen nyhet. Sedan finns det andra aspekter som är mycket mer otydliga. Vad är t.ex. islams roll i sammanhanget? Å ena sidan har katolikerna, främst den romerska kyrkan, en egen plan för att sprida sin makt. Å andra sidan har EU varit mycket pro-islamistiskt i många sammanhang.

Jag tror på egenintresset i alla sammanhang som den drivande kraften för mänskligt agerande. Efter att man under en längre tid har pytsat ut miljoner med muslimer från de islamiskt styrda länderna till EU-området, så finns det verkligen alla förutsättningar för "religiösa och politiska spänningar". Varför man ändå har låtit det hända, eller aktivt medverkat till det, finns det flera tänkbara förklaringar till.

Postat av

Pencroff den 21 nov 2009 kl 23:02
Carl Bildt som namn i detta sammanhang finns bara i borgerliga ledarskribenters wet dream.
Han är överhuvudtaget inte aktuell för den här typen av jobb. Han saknar det internationella förtroende som krävs.

Postat av

Toby den 21 nov 2009 kl 21:14
Carl Bildt = karisma? LOL!!!

Postat av

försvarare

69 den 21 nov 2009 kl 20:31
@rabarber
Kanske var T Blair för profilerad just nu. Vem vet.
Men också Blair är katolik, sedan han konverterat dit!
Tror inte att man ska spela ut EU som ett katolskt projekt idag, hellre då som ett projekt för att minska religiösa och politiska spänningar. Historien visar upp tillräckligt av sådana motsättningar.

Postat av

Rabarber den 21 nov 2009 kl 19:47
Valet av EU-president kan granskas från två olika håll.

1. Varför blev herman Van Rompuy vald? Därför att han är en lagom anonym, men ändå ledande politiker, att han är från Belgien (som var med när hela grundtanken för ett enat Europa föddes i början av 1950-talet), och för att han är katolik (EU är till stora delar ett katolskt projekt).

2. Varför blev inte Tony Blair vald?
Därför att han i sin egenskap av Labour-ledare är en naturlig motståndare till katolikerna i EU. Dessutom har hans parti under en lång tid drivit en politik, som aktivt har syftat på att byta ut Storbritanniens befolkning mot en muslimsk, vilket har gjort honom impopulär bland britterna, vilkas stöd för ett fortsatt brittiskt EU-medlemskap är viktigt för de övriga länderna.

Postat av

blues62

64 den 21 nov 2009 kl 18:45
Till ledarredaktionen:
Det är just medelmåttornas tyranni som vi lider av. Man har gjort demokratin till ett skämt. Vad hade folket i EU att säga till om när det gällde Lissabonfördraget?
Hur kan media undgå att kritisera lobbyismen, som är de termiter som äter upp demokratin?
Vi har fått en politikerkår, vars kännetecken är hjärtlöshet.
Det är ju inte direkt gräddan av intelligensia som blir politiker. Det är mest kappvändare, vindflöjlar och moraliskt bankrutta människor. Politikerföraktet har stigit så mycket att man inte vågar redovisa det.
Fegheten har blivit en merit.