Anna Dahlberg: Ta rättvisedebatten

Inom vänstern pågår för närvarande en debatt om friheten. Flera kända röster menar att vänstern inte har råd att lämna walk over till högern i frihetsdebatten.
Jag tror tyvärr att de har fel. Frihet har aldrig varit ett ord som har fått nackhåren att resa sig på någon i det politiska Sverige - ja, i alla fall inte utanför Muf-kretsen.
Den svenska motsvarigheten till USA:s "freedom" är i stället rättvisa. Inget värdeord har starkare genklang i den politiska debatten än detta begrepp. Man skulle kunna sträcka sig så långt som att säga att rättvisans överhöghet har lagt basen för Socialdemokraternas långvariga maktinnehav.
Och däri ligger själva problemet. Vänstern har ett totalt övertag i uttolkningen av rättvise- begreppet. Det råder ingen tvekan om vad som anses orättvist i den politiska debatten: klyftor och inkomstskillnader. I Sverige är det lika utfall som är målet att sträva mot, inte lika möjligheter.

Moderaterna har visat en begynnande krisinsikt kring detta. PR-strategen Per Schlingmann har medgett att det är en stor belastning för partiet att dess politik uppfattas som orättvis i många väljares ögon. Under Framtidskonventet i Sollentuna förra året var rättvisa ordet på allas läppar.
Men sedan dess har det varit ganska tyst från högerkanten medan de rödgröna har gått till storoffensiv i rättvisedebatten.
Det är en farlig tystnad. Om alliansen ska lyckas bli omvald nästa år räcker det inte att vara bäst på att regera landet. Det förslår inte att Reinfeldt har blivit bundis med Barack och att Bildt är du med hela den politiska världseliten.
Väljarna kommer också att rösta med hjärtat. Om alliansen uppfattas som kall och hal i värderingsfrågor är valet antagligen förlorat. Därför måste borgerligheten våga ta matchen om rättvisan.
Det finns inget skäl att ha dåligt självförtroende. Vänsterns politik är nämligen full av upprörande orättvisor:
S och V är motståndare till en obligatorisk a-kassa. Men varför ska en miljon svenskar nekas arbetslöshetsersättning bara för att de inte vill vara med i en facklig a-kassa? Det är en avgrundsdjup orättvisa som bara syftar till att hålla facket på gott humör.
De rödgröna avskaffade arvsskatten. Nu vill S och V återinföra förmögenhetsskatten. Varför är det rättvist att slippa skatt på pengar man har ärvt men skatta för pengar som man har tjänat själv?

Vari består rättvisan i att tränga ut ungdomar och invandrare från arbetsmarknaden med las och höga ingångslöner? Vänstern säger sig stå på de svagas sida. I själva verket backar de upp de starka.
Samma sak med arbetskraftsinvandringen. S talar gärna om solidaritet i högtidstalen, men i praktiken vill man ge facket rätt att neka människor från fattigare delar av världen att komma hit och arbeta. Svenskarna först är ledstjärnan.
S vill dubblera dagens värnskatt för dem som tjänar mer än en miljon om året. En överläkare betalar redan mångdubbelt mer i skatt än ett vårdbiträde, och så bör det självfallet vara. Men att avkräva hårt arbetande personer över 60 procent av varje extra intjänad hundralapp är inte rättvist. Det är en stötande bestraffning.
Vänstern vill jämna ut löneskillnaderna. Men varför ska det inte löna sig att utbilda sig eller anstränga sig på jobbet? Ta specialistsjuksköterskor, exempelvis, som knappt belönas alls för sin vidareutbildning.

S har fått pippi på utbildning. Även ungdomar som är studietrötta och bara drömmer om att få börja jobba som hantverkare ska tvingas genomgå teoritunga gymnasieutbildningar, vilket ofta leder till utslagning. Vad är det för rättvist med det? Varför är det bara statsministerkandidaten Mona Sahlin som ska slippa undan de akademiska kraven?
De rödgröna vill minska skillnaderna mellan dem som jobbar och dem som uppbär bidrag. Men varför är det rättvist att det knappt lönar sig för lågavlönade att gå från en långtidssjukskrivning tillbaka till arbete? Vari består rättvisan i att människor fastnar i utanförskap?
Det är dags utmana de rödgrönas monopol på rättviseordet. De har inte förtjänat det.

Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se