Johannes Forssberg: Varning för fördanskning
I måndags bestämde sig SVT, TV4 och ett antal andra nyhetsredaktioner för att det var av yttersta vikt att informera riket om att det bland "invandrargrupper" i Rosengård frodas en stark oro inför vaccinet mot svininfluensan. Ryktena om sprutans farlighet härstammade visst från Al-Jazira och andra utländska tv-kanaler. Vårdcentralerna hade varit tvungna att skicka tillbaka hälften av vaccindoserna som avsetts för Rosengårdsbarnen. Nyhetens genomslag var enormt.
Det är sällan lokalnyheter når sådana höjder i nyhetsvärderingen. Om de inte handlar om Rosengård, Biskopsgården, Gottsunda, eller någon annan av de "problemförorter" som väl till och med Kvikkjokks invånare kan namnen på vid det här laget.
Det finns gott om Anderssons som också fått för sig att vaccinet kan leda till autism, sterilitet eller till och med döden. Om dem har man också rapporterat, men till skillnad från "invandrargrupperna" har de framträtt som individer. Nyhetsredaktionerna tycks vidare anse att Anderssons och Samiras vaccinskräck liksom är av olika art. Den senare är Al-Jazira-inspirerad och måste därför avhandlas separat.
Jag tror inte att det finns några dunkla syften bakom den märkligt uppslagna nyheten om influensavaccinet i Rosengård. Men de säger något viktigt om den så kallade tidsandan.
Förorterna - och allt som kan kopplas dit - är nyhetsmässigt heta ämnen. Det sitter alltid fint med en förortsvinkel. Bara namnet Rosengård väcker omedelbara känslor.
Det hävdas ganska ofta att vi "måste våga" tala om problemen i förorterna. Jag tycker knappt vi (medelklassjournalister och politiker som inte bor där) gör något annat längre. Lyckligtvis har rapporteringen sällan den hätska underton som präglar danska mediers fixering vid allt som har med "utlänningarna" att göra.
Oftare är det välgörenhetstantens välvilja - "Stackars dem!" - som präglar det överdrivna intresset. Men ännu mer den skräckblandade fascination som underklassen alltid väckt hos dem ovanför.
Det finns tveklöst svåra sociala problem i exempelvis Rosengård. Men det är ju aldrig de som drabbas som berättar om sin verklighet, och inte heller dem nyheterna skrivs för.
Precis som när journalisten Lubbe Nordström inventerade "Lort-Sverige" på 30-talet handlar förortsintresset mycket om social voyuerism.
Skillnaden gentemot reportagen om Lort-Sverige är att den underklass som nu skildras inte är etniskt svensk. Och i ett land så segregerat som Sverige blir mediebilden av förorten för många människor också bilden av abstrakta begrepp som "invandrare" och "muslimer".
I debatten om "Verklighetens folk" menade SvD:s Johan Wennström (22/9) att dessa talar om förortsbränder vid sina köksbord. Vilket han tycker är sunt. Jag tycker snarare det är ganska sjukt om människor i Årjäng sitter och filosoferar om Rosengård. De borde ha mer närliggande bekymmer. Men människor finner ofta en märklig tillfredsställelse i att uppleva hot.
Jag tror tyvärr att det är vad det allt mindre proportionella intresset för förorter, islam, slöjor etc. handlar om. Det håller på att bli en närmast dansk besatthet och det gäller att se upp.
Av Johannes Forssberg
johannes.forssberg@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan