Aron Lund: Bränsle på elden
ANSVAR
"Programmet gästas av den svenske journalisten Donald Boström", dundrade speakerrösten, "för att med dokument och detaljer avslöja hans berättelse om israelernas brott, dödandet av palestinier, stölden av deras organ och handeln med deras kroppsdelar via internationella gäng med medverkan av rabbiner."
I onsdags klockan 21.05 knäppte jag därför nyfiket på apparaten, för att titta på stjärnreportern Ahmed Mansours intervju med Donald Boström i programmet "Bila hudud", Gränslöst.
Innan jag skriver något mer om det, låt mig vara tydlig om en sak, så att inte dårar på någondera sidan om Palestinadebattens intellektuella helvetesgap får mer bränsle på sin brasa:
Jag tycker Donald Boströms artikel var dålig, men jag tror inte alls att han - eller Aftonbladet - hatar judar. Och naturligtvis tycker jag att Sveriges regering gjorde rätt som gav Israel det diplomatiska fingret när fördömandekraven kom.
Åter till al-Jazira. Ahmed Mansour börjar prata om en annan artikel i en arabisk tidning, löst baserad på den ökände antisemiten Israel Shamirs skrifter. Den handlar om judisk organstöld från fängelset i Abu Ghraib.
Sen är det dags att referera ett "avslöjande" om att Interpol jagar ligor som plundrar algeriska barnalik, och fler historier som poppat upp i Aftonbladetartikelns efterföljd - i Egypten, Marocko, och så vidare.
Boström svarar att han inte vet något om det där, för det gör han ju inte. Det är inte hans fel att Ahmed Mansour och hans researchavdelning är beredda att tro på vilken konspirationsdynga som helst som de grävt upp på internet, så länge udden är riktad mot Israel.
Men det är ändå, hur man än vrider och vänder på saken, hans artikel som nu hyllas som the smoking gun av antisemiter över hela världen - och det borde han se som ett problem.
Ahmed Mansour räknar upp namnen på judiska rabbiner som var inblandade i en organhandelsskandal i USA, och kommer så till sin fråga:
- Vad kan det betyda att så många rabbiner är inblandade i stölden av palestinska organ?
Boström känner inte till namnen.
- Här är du före mig i researchen, jag har för lite information om det där, säger han, vilket får Ahmed Mansour att leende banna honom:
- Men det var ju du som spräckte nyheten! utbrister han, det var ju du som öppnade porten för alla andra!
Just precis. Om Boström tror på sin story är han fri att skriva den. Fri att låta sig intervjuas av vem som helst om saken - naturligtvis också på al-Jazira, en av världens största tv-kanaler. Han kan inte hindra folk från att feltolka honom.
Men han kan försöka. Det är trots allt hans text som nu används för att suggerera fram judiska organplundringshärvor från ena änden av arabvärlden till den andra.
Det borde gå att undvika, tycker man: några rader som markerar medvetenhet om den minerade mark av fördomar som organstöldsanklagelserna rör sig på, eller en markering när det börjar låta skumt. Ett försök, i alla fall.
Jag upprepar att jag inte har några skäl att tro att Donald Boström skulle vara antisemit. Jag tror att hans hjärta blöder för Palestina, att han menar sig sitta inne med kunskap om ett israeliskt brott, och vill avslöja det.
Men när han känner till de antijudiska stereotyper som finns, och begriper de möjliga konsekvenserna av sina egna yttranden, då har han också ett ansvar att inte låta sig användas som nyttig idiot - som bränsle för andras hat.
Av Aron Lund
aron.lund@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan