Anna Dahlberg: Stoppa Super-Jas
Låt oss rulla tillbaka historien för ett ögonblick. På 70-talet bestämde sig våra grannländer Norge och Danmark för att köpa det amerikanska stridsflygplanet F-16. Sedan dess har dessa plan uppdaterats en gång.
Under samma tid har Sverige hunnit med följande modeller:
J 35 J Draken
JA 37 Viggen
AJS 37 Viggen
Jas 39 Gripen A/B
Jas 39 Gripen C/D
Sverige har alltså haft en förnyelsetakt som är flera gånger högre än våra grannländers.
Enligt försvarsanalytikern Johan Tunberger, som givit mig exemplet ovan, skulle vi utan problem kunna flyga med Viggen fortfarande. Låter det som ett skämt? Inte alls. Österrike flög faktiskt med Draken tills för bara några år sedan.
Även om man bestämmer sig för att Sverige ska ha ett toppmodernt stridsflyg skulle vi enligt försvarsexperter jag har talat med kunna använda dagens Gripenplan åtminstone 20 år till. Fysiskt kommer planen inte att vara utslitna förrän om 70- 80 år.
Trots detta ska Sverige alltså satsa på en ny Jas-modell - "Super-Jas" - enligt budgeten. Ett beslut kan komma redan nästa år.
I realiteten rör det sig om ett helt nytt stridsflyg med ny radar, ny motor och nytt skrov. Om inget annat land vill dela utvecklingskostnaderna med Sverige kommer prislappen att landa på mellan 30 och 50 miljarder kronor. Redan i dag stoppar staten in 400 miljoner kronor om året i utvecklingspengar.
Detta ska läggas ovanpå de runt 120 miljarder kronor som Jas-projektet har kostat skattebetalarna sedan starten 1982, det vill säga i runda slängar 5- 6 Öresundsbroar.
- För fem år sedan var det många som sade att vi aldrig mer skulle ta fram ett nytt stridsflyg. Det hör man av någon anledning inte längre. Mitt absoluta krav är att det tillsätts en luftförsvarsutredning innan man fattar ett så avgörande beslut. Någon sådan har vi inte haft sedan 1967, säger försvarspolitikern Allan Widman (FP).
Gökungen Jas 39 Gripen är ett skolexempel på hur det går när det är försvarsindustrins behov som styr i stället för försvarsmaktens. Nya generationer utvecklas i ett rasande tempo så att industrins utvecklingsavdelningar kan hålla uppe beläggningen.
Lilla Sverige har köpt in hela 204 Gripenplan. Vi har lika många moderna stridsflyg som Finland, Norge och Danmark tillsammans. Sent omsider har man kommit fram till att vi inte behöver fler än 100 stycken - även det en anmärkningsvärd hög siffra. De överblivna planen går till skroten.
Japp, moderna stridsflyg till ett sammanlagt värde av 20 miljarder kronor ska skrotas som vore de gamla rosthögar till bilar.
Denna groteska miljardrullning har lett till att flygvapnet inte har råd att köpa jaktrobotar och sensorer till planen eller att öva med dem. Antalet flygtimmar med Jas 39 Gripen är nere på historiskt låga nivåer. Till råga på allt håller stridsledningen för flyget på att haverera.
Sverige har alltså ett flygvapen som till sin numerär skrämmer livet ur de flesta, men vars operativa förmåga har rent häpnadsväckande brister.
Det kanske skulle gå att försvara om Jas vore en industriell exportsuccé. Men man kan verkligen inte säga att Jas 39 Gripen har tagit världen med storm. Den enda rena exportaffären hittills är Sydafrika; resten är några leasinghistorier och liknande med regeringen som mellanhand.
Norge och Nederländerna har nobbat Super-Jas och allt tyder på att Brasilien kommer att göra detsamma.
Inget talar alltså för att Super-Jas står inför något internationellt genombrott och själva behöver vi det inte. Därmed faller alla argument för en sådan monumental satsning.
Jag har applåderat försvarsminister Tolgfors fokus på verklig försvarsförmåga i stället för en massa pappersförband och industripolitik. Men det kräver en förmåga att prioritera hårt. Annars kommer Tolgfors att fastna i samma moras av skenande fasta kostnader och svarta hål som sina föregångare.
Än så länge håller finansminister Borg emot inom regeringen, vilket vi får tacka för. Om Tolgfors lyckas driva igenom Super-Jas, även efter ett brasilianskt nej, tappar han all trovärdighet som försvarsminister.
Expressen rättar: I en tidigare version av denna text fanns en mening där Sveriges förnyelsetakt jämfördes med USA:s. Rätt jämförelseobjekt är Norge och Danmark.
Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se
