Anna Dahlberg: Därför ratades Hägglunds baby
Knappt hade min första krönika om det militärindustriella komplexet gått i tryck förrän jag blev uppringd av vapentillverkaren BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik. "Jag kände en obehagskänsla i magen efter att ha läst din text", sade Tommy Gustafsson-Rask, marknads- och försäljningsdirektör på Hägglunds.
Han hade visserligen inget att invända i sak mot min krönika, men sade sig vara orolig för vilken vändning min granskning ska ta. Därför ville han ge Hägglunds bild, vilket jag lät honom göra.
Det är inte första gången jag blir kontaktad av vapentillverkaren i Örnsköldsvik. Hägglunds är duktiga på att få ut sin version och vinna det så kallade problemformuleringsprivilegiet.
Alltsedan Hägglunds förlorade storordern på 113 terrängfordon, värd 2,7 miljarder kronor, till finländska Patria i somras har debatten blåst i Hägglunds riktning.
Radions Ekoredaktion har gjort nyheter av vapentillverkarens klagomål. Socialdemokraterna har krävt att försvarsminister Tolgfors ska köra över Försvarets materielverk och flera tunga opinionsbildare har luftat sitt missnöje. Niklas Ekdal har kallat FMV:s beslut "obegripligt" (Newsmill 6/7) och Svenska Dagbladets ledarskribent Claes Arvidsson tycker att affären är "mysko" (SvD 2/10).
Ingen har så vitt jag sett ifrågasatt Hägglunds version. Det är synd.
Hägglunds har visserligen en historia av att ha tillverkat bra stridsfordon. Stridsfordon 90 framhålls ofta som en succé såväl på exportmarknaden som på hemmaplan. Värt att notera är dock att staten fortfarande inte har fått tillbaka ens hälften av sina utvecklingspengar, trots att det snart har gått 20 år sedan utbetalningarna.
Problemet med Hägglunds nya baby - terrängfordonet SEP - är att den är på tok för ambitiös och att den därför aldrig blir färdig. 15 år har gått sedan starten, men Hägglunds är i bästa fall flera år från att kunna leverera.
En av Sveriges främsta försvarskännare beskriver SEP-en så här: "Den är så omogen att det finns inte." Man har satt den tekniska ribban så högt att fordonet kan liknas vid ett futuristiskt skrytprojekt.
Från början var det tänkt att Sverige skulle dela utvecklingskostnaderna med Storbritannien. Men britterna ansåg sig inte ha tid att invänta den riskfyllda satsningen och hoppade av. Det fick i sin tur svenska försvaret att ta sin hand från projektet efter att ha plöjt ner en dryg miljard i skattepengar i det.
ÖB konstaterade att Sverige nu hade helt andra behov än när Hägglundssatsningen drogs i gång. Vi behöver inte längre tusentals terrängfordon i teknikens framkant, som ska klara av att både gå på hjul och band för att bemästra snön i Norrland. Däremot behöver vi hjulfordon som vi vet funkar här och nu och som kan skickas iväg till exempelvis Afghanistan utan de sedvanliga leveransförseningarna och barnsjukdomarna.
Så ser bakgrunden ut till Hägglundsbråket. Inför upphandlingen skruvade visserligen Hägglunds ner den tekniska ambitionsnivån för att ha en chans att klara leveranskravet. Men det hjälpte inte.
Det spektakulära SEP-projektet ratades till förmån för ett jordnära finskt alternativ som uppfyller kraven, är minst en miljard billigare och dessutom redan ligger i produktion. Finska Patria segrade i alla de viktigaste grenarna: bästa produkt, lägsta pris och högsta projektsäkerhet. Hägglunds ansågs bara kunna erbjuda bättre kontraktsvillkor och underhåll.
Om affären klarar den rättsliga prövningen innebär det att en milstolpe passeras. För första gången omsätts den nya materielförsörjningsstrategin från 2007 i praktiken och en svensk vapentillverkare ratas till förmån för en utländsk i en stor affär.
För Hägglunds vore det ett dråpslag. Utan Sverige som referenskund kommer SEP-en troligen att vara död på marknaden. Det är givetvis tragiskt för dem som berörs och riskerar att förlora jobbet.
Men målet för försvarets upphandlingar kan faktiskt inte att vara hålla försvarsindustrin under armarna. Det är hög tid att försvaret börjar sätta sina egna behov först.
Expressen rättar: I en tidigare version av denna text fanns en parentes i vilken det påstods att finska Patria även vunnit underkategorin bästa skydd. Det stämmer inte.
Av Anna Dahlberg
anna.dahlberg@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan